Avatar - en kamp för allmänningar?

The world is nearly all parceled out, and what there is left of it is being divided up, conquered, and colonised. To think of these stars that you see overhead at night, these vast worlds which we can never reach.I would annext the planets if I could; I often think of that. It makes me sad to see them so clear and yet so far. /Cecil Rhodes

Nu när så Avatar släppts på DVD hamnar den snart på ditt lokala bibliotek. Jag själv tog mig i kragen och sent om sider såg jag filmen - nåt annat vore nästintill tjänstefel.

För er som inte vet vad den här science fiction-filmen handlar om kan jag sammanfatta filmen i korthet: ett gruvbolag har i nyimperialistisk anda etablerat sig på den skogsklädda månen Pandora men hamnar snabbt i konflikt med urinvånarna, de blå utomjordingarna Na'vi, som enbart slåss med pilbåge och kniv. I ett försök att få kontakt med Na'vi har forskare fått fram Avatar-projektet där människor kopplas samman med en avatar, en hybridkropp skapad av mänskliga och Na'vis gener. Människorna kan sedan kontrollera dessa avatarer med tanken. Marinkårssoldaten Jake Sully får i uppdrag att lära kännas urinvånarnas seder och traditioner (och i hemlighet spionera på deras försvar) genom sin avatar men när han förälskar sig i hövdingens dotter börjar han tvivla på företagets rätt att hänsynslöst exploatera Pandoras naturresurser. Således hamnar han på kollisionskurs med gruvbolaget och dess inhyrda legosoldater i form av marinkåren.

Ni som tänkt att se filmen ska sluta läsa här. Jag kommer i nedanstående text brutalt avslöja filmens vändningar och dess slut. Alltså - spoilervarning!

Jag tyckte att det var en underhållande film med en i mina ögon klar politisk underton. Det intressanta är att övergreppen på Pandora inte förklaras med hjälp av någon inneboende mänsklig ondska eller ngt liknande utan i en nyckelscen säger bolagets chef på plats att aktieägarna må tycka illa om dålig PR i form av mördade urinvånare men de tycker ännu sämre om ett dåligt bokslut. Imperialismen är ekonomiskt driven - huvudpersonen Jake Sully säger i en scen att marinkåren försvarar friheten hemma på Jorden men här skyddar de bolagets intressen.
Alltså - för att parafrasera Marx kan man säga att profiten är Moses och profeterna och några utrotade Na'vi är collateral damage. De står helt enkelt i vägen. Man kan se bolagets aktiviteter på Pandora som en jättelik inhägnadsrörelse där man försöker omvandla Na'vis naturliga allmänningar till privat egendom. Na'vis kamp blir således en kamp för sina naturliga allmänningar mot dess exploatering av kapitalistiska intressen.

Filmen igenom sitter jag och undrar hur f-n Na'vi, enbart beväpnade med pilbågar och knivar, ska kunna slå gruvbolagets legostyrkor som är beväpnade med luftskepp, kulsprutor och jättelika robotdräkter. Det känns smått otroligt men jag tänker att manusförfattaren säkert har ett ess i rockärmen. Tyvärr blir jag besviken. I den episka slutstriden när allt ställs på sin spets visar det sig att Na'vi, trots att de är många fler, massakreras av människornas vapen. När allt verkar vara förlorat kommer då vändpunkten - genom ett gudomligt ingripande. Plötsligt ingriper Pandoras djur på Na'vis sida och mosar gruvbolagets styrkor.

Jaha, tänker jag, blev det inte mer?
I min värld, som den inbitna materialist jag är, väntade jag mig något i stil med att gruvarbetarna skulle göra gemensam sak med Na'vi mot gruvledningen och legostyrkorna. Det hade varit mer realistiskt (materialistiskt) och betydligt mer hoppingivande.

Kristian Schultz