Till frågan om utlåningsautomater

Utlåningsautomater finns nu på strängt taget alla bibliotek. De finns i olika varianter och utföranden men fyller alla samma funktion: att avskaffa in- och utlåningsdisken.

Skaffar man in automaterna för att frigöra tid för personalen till andra uppgifter än att låna ut och ta emot media är det självklart bra. Det finns alltid något som behövs göras och kan arbetstempot hållas nere och stressen borta pga. apparaten är det guld värt. Det här är säkert anledningen till att många bibliotek köpt in sina in/utlåningsautomater.

Nu vill jag inte låta som en stockkonservativ kulturkofta som förfasas av den nya teknologin men när jag funderat vidare på det hela vet inte om utlåningsapparaterna bara är av godo. Jag erinrade mig någon passus från Marx där han säger att "Maskineriet verkar dock inte endast som övermäktig konkurrent, ständigt på språng för att göra lönearbetaren överflödig. Det utnyttjas av kapitalet både agitatoriskt och avsiktligt som en mot arbetarna fientlig makt."

Nu talar han i främsta hand om teknologi i fabriken men går inte samma tanke att applicera på biblioteksvärlden? Är verkligen den teknologiska utvecklingen klassneutral och en objektiv historisk process med en färdigutstakad riktning? Eller måste man fråga sig vad teknologin fyller för funktion i dagsläget och hur den kan utnyttjas i framtiden?

Finns det inte en risk att beslutsfattare på högre nivå ser teknologin som ett möjligt sätt att skära ned på bibliotekspersonal och börja automatisera biblioteken? Att teknologin blir en "mot arbetarna fientlig makt"? Att utlåningsapparaterna kan ses som motivering till neddragningar då apparaterna tar över tidsödande uppgifter? Att lönearbetaren i förlängningen avsiktligt görs överflödig på det sätt Marx talar om?

Min mardröm hade varit högteknologiska bibliotek med en försvinnande liten personalstyrka som servar maskinerna/automaterna och där den (för många låntagare) nödvändiga personliga kontakten bortrationaliserats.

Håller ni med mig eller är jag ute och cyklar?

Kristian Schultz

Vinstmaximering och OS-curling

Jag läser i Metro att svenska försvaret (som väl också tillhör offentliga sektorn) vänt ett underskott till en vinst på 2,5 miljarder för 2009. Bra gjort Sten Tolgfors, som lagt ner, sålt, och avskedat för brinnande livet. Man kan undra var de pengarna försvinner någonstans nu? Det finns ju onekligen hål att stoppa i.
Posten vill inte vara sämre. Flera tusen ska avskedas, ändå går företaget med vinst.
Detaljhandeln gör stora vinster, men i avtalsrörelsen vill man ändå att de anställda ska ha oförändrade löner. Nu hotar strejkvarsel.
I SvD idag ger ekonomen Leif Petersén president Obama ett gott råd: du MÅSTE höja skatterna nu! USA har rekordlåga skatter efter Bush-åren, samtidigt som ekonomin går på tomgång.
Indien är däremot en ekonomi på uppåtgående läser jag, men inkomstklyftorna större än någonstans i övriga världen. Miljoner fattiga i Indien har inte fått det bättre. Man varnar nu för ökade oroligheter.
Dystra nyheter på lördagsmorgonen, som bara förmildrades av nyheterna om svenskt OS-guld i curling av fem fantastiska damer. Glädjande är dock att boken Jämlikhetsanden blivit en succé som debatteras allt mer i media. I SvD dissades den förstås av ledarredaktionen, men svar kom prompt från författarna, som vederlägger kritiken på varje punkt. Det vetenskapliga materialet i boken är överväldigande. Och nu verkar vädret bli mildare också.
Mats Myrstener

Litteratur är politik?

Göran Greider i Aftonbladet om Ivar Lo-Johansson – och mobbningen av vår tids arbetarlitteratur.
.......och hur köper biblioteken, vilken litteraturpolitik står de för?

Ingrid Atlestam

Intressant och viktig rapport om Koha

Region Halland och Falkenbergs bibliotek har testat det fria biblioteksdatasystemet Koha och Viktor Sarge sammanfattar erfarenheterna i rapporten ”Duger? Det är ett jättebra system!” : initialtest av Koha – ett fritt alternativ för biblioteken (pdf). Det är 31 sidor rakt på sak om både konkreta detaljer och principfrågor, inklusive en kort intro till öppen källkod.

Rapporten är ödmjuk i tonen men sätter ändå fingret på några ömmande punkter som borde diskuteras ännu mer i bibliotekssammanhang:

I dagsläget använder de flesta bibliotek system som de saknar inflytande över och i praktiken endast kan anses hyra. En annan absolut nödvändig del av biblioteken där situationen är likartad är de data som populerar bibliotekssystemen. Även här väljer de flesta bibliotek att använda den utmärkta kommersiella service som kraftigt underlättar bibliotekets arbete. Nackdelen är att biblioteken inte äger sin data och därför inte heller kan använda den fritt eller ens dela den till andra i den anda av samarbete och fritt användande som är en del av bibliotekens kärna.

”Att systemet är fri mjukvara”, som det skrivs i rapportens förord, ”gör det också nödvändigt att diskutera de villkor som biblioteken lever under idag. På det sättet har systemet också en närmast politisk botten.” Just så. Jag vill hävda att detta är nödvändig läsning för inte bara it- och systembibliotekarier, utan för alla med intresse för bibliotekens inflytande över sig själva och sina verktyg.

Läs mer om projektet på Regionbibliotek Hallands webbplats.

Kalle Laajala

KB bloggar

Kungliga bibliotekets utökade uppdrag kommenteras i den nya KB-bloggen, adress:
http://planarbete.kb.se/

Mångkultur på bibliotek

För ett tag sen skrev en bibliotekarie på Biblist om råd. Hur skulle man bemöta två muslimska herrar som ville be i biblioteket? Hänvisa dom till ett hörn av lokalen? En gång mellan bokhyllorna?
Jag minns när vi i BiS besökte Amerika-Gedenk-Bibliothek i Berlin, som invigdes efter andra världskriget. Där fanns flera små privata enpersons-rum där man kunde se på film, plugga, eller spela piano (det fanns piano, det var efter kriget i Tyskland, och det användes fortfarande fick vi veta).
Alltså: fler små privata utrymmen i biblioteket! Där besökare kan se på film, surfa på internet utan att bli kontrollerade hela tiden, spela piano, eller bara vara i största allmänhet. Men kanske måste rummen ljudisoleras först?
Biblioteket - en plats där alla ska vara med! (för att parafrasera en gammal SAP-slogan).
Mats Myrstener

Läs sagor för barnen!

Allt enligt ett inlägg på dagens Aftonbladet.se!
http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article6662640.ab
Och det är väl det vi bibliotekarier alltid har sagt?
Mats Myrstener

Vad Harry menade...

foto Jonas Lindkvist
Jag råkade ut för ett datorhaveri härom dagen, och tänkte då i min vånda på vad salig avlidne Harry Järv skrev om datorn contra boken.
Han hade ett exempel: en person som kastas iland på en öde ö har bättre nytta av några böcker om överlevnadskonst, än en dator som kanske inte fungerar.
Det var hans försvar för boken - att det är den bästa och mest praktiska formen av lagring av text som någonsin uppfunnits, och som inte är beroende av elektricitet, enerverande datasupport, eller någon som helst energikälla (fast en läslampa är nog bra att ha i varje fall).
Det enda jag hade sparat på datorn som var värt att bevara var f.ö. en förd dagbok några år tillbaka i tiden. Nu kanske den är borta för alltid, någon "säkerhetskopia" hade jag naturligtvis inte sparat. Som tur är har jag en fin dagbok i kinesisk blå sidenpärm, som jag fört periodvis ända sedan 1976. Skriven för hand.

Är det inte något visst med att skriva dagbok för hand - även om man fyllt 50+?
Det vet inte minst alla ungdomar som gör det - det är nog den bästa terapi som finns, och dessutom utvecklar det språket. Jag tror Harry höll med om det också.
Mats Myrstener
mer om Harry: http://www.dn.se/kultur-noje/kunskapstorstig-jarv-laste-laxan-i-falt-1.249348

Kvinnor på frammarsch

Kvinnor är på frammarsch i det tidigare så konservativa Latinamerika. Costa Rica har fått en kvinna som president, Chile och Argentina likaså, och nu lanserar president Lula i Brasilien sin efterträdare, som också är kvinna. Läs länken
http://www.dn.se/nyheter/varlden/kvinnor-pa-frammarsch-i-latinamerika-1.1044846
Mats Myrstener

Boktips i sociala frågor

Boktips: Bengt Rolfer: Spaning efter socialpolitiken : om en debatt som försvann. (Premiss/Akademikerförbundet SSR)
Författaren menar att den generella välfärden, en gammal socialdemokratisk hjärtefråga, idag är hotad. Klyftan mellan rika och fattiga ökar snabbt, och därmed raseras grunden för det demokratiska samhället. Förändringarna har genomförts successivt utan att någon debatt förts.
I boken intervjuas tretton socialpolitiker och forskare, bl.a. professorn i socialt arbete Tapio Salonen, som bl.a. pekar på att vi i Sverige idag har 250.000 per definition "fattiga barn". Och detta i ett land som aldrig varit rikare sett till BNP.
Björn Johnson: Kampen om sjukfrånvaron. (Arkiv förlag).
Rehabiliteringsansvaret på arbetsplatserna har havererat, hävdar förf. Resultatet är allt längre sjukskrivningar. Samtidigt har bilden av de sjukskrivna som fuskare och "bidragsberoende" trumfats igenom av den borgerliga regeringen i ett allt mer polariserat debattklimat.
I själva verket har sjukskrivningarna inte alls ökat sedan 1990-talet, det beror helt på hur man tolkar statistiken, hävdar han.
Mats Myrstener

SJ, SJ, gamle vän....

Sällan har väl ett företag blivit så utskällt i dessa dagar som vår gamle vän, "hela folkets järnväg"? (det skulle vara Swedbank och SE-banken då, under den s.k. "bankkrisen" nyligen).
Och aldrig har väl den offentliga sektorns kris blivit mer tydlig än under dessa snöiga februaridagar, när kollektivtrafiken (även i Stockholm) stått i stort sett stilla. (Det skulle vara överinskrivningen på sjukhusen då...).
Att lösningen skulle vara den mest naturliga: bättre finansiering, högre skatter, mer resurser, brukar dock inte nämnas högt. Däremot föreslås "översyn", "omorga- nisering", "utvärdering", och annat till intet förplikti-
gande.
Fast SJ-chefen faktiskt medgav att han äskat mer pengar i många år, utan att få gehör hos politikerna. Kommunikations- (eller "infrastruktur-", som det så fint heter också) -ministern har det nog inte alltför roligt just nu.
Vad ska vi inom biblioteksvärlden göra för att få så mycket publicitet som de järnvägsanställda fått under dessa dagar? Det hjälper nog inte med en ny library lovers-kampanj tror jag.
Jag tänker ibland på gamle Conny Jacobsson, bibliotekschef i Hagfors på sin tid, en man med många tokroliga PR-ideer. Kanske vi skulle hyra en varmlufts-
ballong, fylla den med utgallrade böcker och andra media och låta den krascha på taket till riksdagshuset, inför TV-kameror och tidningsjournalister? För att sätta biblioteksfrågan på politikerkartan?
Det hade i varje fall varit ett PR-trick värt gamle idésprutan Conny Jacobsson.
Mats Myrstener

Stockholms stadsbibliotek slutar med bokprat

Hörde just på ABC-nytt (lokalt Stockholm på TV) att SSB slutar med bokprat i skolklasserna. Istället ska lärarna få bokprat. En rejäl kvalitetsförsämring. Mitt inlägg i kommande bis-nummer om att satsa mer på barn- och skolbiblioteken klingar uppenbarligen ohört. Läs själva i kommande nummer.
Mats Myrstener

Bättre sent än aldrig?

Detta färska pressmeddelande från BTJ och KB har vi väntat på i över trettio år:
"Ny nationell bibliotekskatalog - BURK och Libris går ihop"
I dagsläget finns två nationella biblioteksdatabaser. Libris, som drivs av KB, är forskningsbibliotekens gemensamma katalog och BURK är den katalog som främst används av folkbiblioteken. För att underlätta för dem som använder sig av söktjänsterna har Kungliga biblioteket och BTJ, påbörjat ett arbete för att skapa en gemensam, nationell databas.
Det handlar om att sätta användarna i centrum. Därför är intentionen att det ska finnas en sökväg som täcker allt. KB kommer att ansvara för drift av den nationella databasen medan BTJ fortsätter att leverera bibliografiska data och ge service till biblioteken. Målet är att den nya, nationella katalogen ska vara klar i januari 2011.
Politiska beslut under våren för KB:s uppdrag som nationell biblioteksmyndighet kommer att påverka arbetet."

Hoppas detta är inledningen på en ny bibliotekspolitik, där biblioteken och användarna sätts i centrum, inte vinsten och makten!

Ingrid Atlestam

Biblioteket och vi

Årets första nummer av Ordfront magasin inleds med en valkampanj för folkbiblioteken genom publicering av personliga biblioteksupplevelser. I den första omgången, under rubriken Biblioteket och vi, berättar Kristian Lundberg, Susanna Alakoski och Doris Dahlin om hur folkbiblioteket påverkat deras liv.
Häng på, gör likaledes, uppmärksamma artikelserien i bibliotekssammanhang!

Ingrid Atlestam

Nedslag i det ideologiska och litterära Star Trek (2/2)

Patrick Stewart spelar Jean-Luc Picard i serien The Next Generation: en tedrickande befälhavare med rättspatos som läser böcker eller motionsfäktas när han inte utövar rymddiplomati. Hans ledarstil är välkänd och när Bush d. y. var vid makten fanns de som önskade se Picard som ersättare. Här var en man som på alla punkter påstods vara bättre lämpad än den sittande presidenten. Enda kruxet: han var fiktiv. Klassiskt skolade scenskådisen Stewart bör för övrigt känt sig hemma bland alla Shakespeare-referenser som ST kryllar av. Annars gillar jag den senare serien Voyager med Kathryn Janeway som befälhavare, den första kvinnan på positionen, vilket var på tiden – även i ST-sammanhang. Hon har vetenskaplig bakgrund och är en hård förhandlare. Dricker sitt kaffe svart.

Bibliotek och bibliotekarier förekommer. I originalseriens All our yesterdays möter vi Mr Atoz (=A to Z) som replikerat sig själv för att hjälpa användarna hitta bland futuristiska infoskivor (se där en annan strategi än personallösa bibliotek!). I The Lights of Zetar är man på transportresa till Memory Alpha, ”a central library containing the total cultural history and scientific knowledge of all Planetary Federation members”. Memory Alpha är passande nog också namnet på den verkliga wiki där du kan få veta allt och lite till om ST.

Roligast är ändå (i den annars trista tecknade serien) när Kirk och Spock råkar i trubbel och i stridens hetta resonerar kring hur det vore att istället jobba som bibliotekarie. Med sin vulcanska logik drar Spock på sätt och vis en lans för hela yrkeskåren:



Kalle Laajala

(S) vill erkänna Västsahara

(S) lovade i utrikespolitiska debatten igår att om man vinner valet i höst, ska man erkänna Västsahara som stat. Området är idag ockuperat av Marocko. BiS arbetar f.n. med insamling till böcker och bibliotek i Västsahara tillsammans med författarinnan Monica Zak, se tidigare och kommande artiklar i tidskriften bis samt på hemsidan.
Sedan Spanien lämnade sin forna koloni 1975 har befolkningen i Västsahara slagits för sin självständighet medan den marockanska regimen sett området som en del av sitt land. Polisarioregeringen är erkänd av 75 stater, däribland ett 30-tal afrikanska länder.
Mats Myrstener

Skriv i bis och i bis-bloggen!

Fortfarande finns plats för artiklar, inlägg, reaktioner i aktuella biblioteksfrågor. Kanske reagerar du på något som stod i förra årets nummer? Eller i årets? (Nr 1 är publiceringsklart och trycks ca 15/3).

Nr 2 kommer att vara ett temanummer kring bibliotek-Afrika-Sverige. Exempel på svenska biblioteksinsatser och vad de kan ha haft för effekt intresserar oss. Och en del annat. Manusstopp c:a 1 maj

Vi är intresserade av foton & bilder som kan passa i en tidskrift som bis!

Redaktionens adress: lennart.wettmark@gmail.com

Vill du publicera inlägg på bis-bloggen? Skicka ditt inlägg till:
ingrid.atlestam@gmail.com, eller
mats.myrstener@gmail.com

Nedslag i det ideologiska och litterära Star Trek (1/2)

Förra året kunde vi på bioduken se Kirk och Spock som ynglingar. Sen starten på 60-talet har Star Trek (ST) blivit en jätteapparat. Sex serier, elva långfilmer, konvent och merchandise. Litteratur, både fack- och skön-.

Jag har några av böckerna och nyast i högen är Star Trek and philosophy : the wrath of Kant (2008), nr 35 i serien ”Popular culture and philosophy”, inom vilken man under ett decennium seriöst diskuterat filosofi utifrån allt från Seinfeld till manga. Lite underligt att ST-volymen dröjde såpass länge, för redan från starten har ju ett ideologiskt och moraliskt prövande av både dagspolitik och ”eviga frågor” varit en röd tråd i ST. Störst utbyte får läsaren med hyfsad koll på både idéhistoria och ST, som då hänger med när antika exempel speglas mot framtida och konsekvenser av startrekska uppfinningar utforskas. Dubbelkollen rekommenderas även i fallet The Physics of Star Trek (2007), med förord av ingen mindre än Stephen Hawking, i vilken de fysiska (o)möjligheterna i ST dissekeras: holodeck, transportörer, warpdrift och annat. Ett slags kombination av de två nämnda titlarna är Is Data Human? : the Metaphysics of Star Trek (1998). Andra böcker resonerar kring etik och religion. Vidare finns därute gott om illustrerade faktaböcker och skönlitteratur som spinner vidare på äventyren, samt en stor flora av inofficiell fan fiction, ibland med queer inriktning.

Emellanåt diskuteras vilken sorts utopi, eller dystopi, ST är. Socialistisk? Tja, några hundra år fram i tiden är många samhällsproblem lösta. Pengar behövs knappast, människor hungrar inte, man förkovrar sig och odlar hobbies. Vetenskap värderas högt. Egalitarism i någon mening – och problematiserandet av den – har hela tiden kännetecknat ST, varierande under årens lopp, tidvis till det sämre enligt en skribent som ändå tycker att det är ”pretty damn good to see a popular series proposing that everyone is entitled to healthcare and abundant, no-shame-attached welfare.” Men liknar det Platons idealstat lite för mycket, är det en meritokrati? Och var går gränsen mellan utforskande och imperialism? Kolla på en säsong och bedöm själv. I amerikansk kontext betraktas nog ST ofta som ”liberal”, alltså på ett eller annat sätt progressivt.

Kalle Laajala

Åter till välgörenheten?

"Vanliga dödliga kan också anmäla sig till "Presidentens Råd". Det kostar 25.000 dollar och ger utöver signalvärdet tillgång till eleganta middagar i förnämnt sällskap av t ex NYPL:s ordförande och högste chef Paul Le Clerk"

Så skriver Elsebeth Tank i sin naiva hyllningsartikel ( BBL 2010:1), eller finns där någon dold ironi som jag missar, till det välgörenhetssystem som många amerikanska bibliotek är helt beroende av. I artikeln handlar det om New York Public Library. Att okritiskt beskriva detta fenomen där de rika finansierar de mindre bemedlades bibliotek, där rätten till kunskap och information förutsätter välgörenhet, känns 1800-tal. Men dessvärre, med den avveckling som nu sker av välfärden, så är det kanske tänkt som ett framtidsideal för The Darling Library?

Ingrid Atlestam

Härdsmälta i lilla London

Nu ska Göteborg få sitt omtalade pariserhjul. Hela idén är så korkad att jag först trodde det var ett aprilskämt men nu är det alltså klart att åbäket ska skymma sikten vid Östra hamngatan. I dessa kristider där man drar ner på all offentlig verksamhet vill man ge en annan, "positiv" bild av Göteborg.Hela idén är ett rått hånskratt åt alla de offentliga verksamheter som får vända på kronorna för att hålla sig flytande.Man kan fråga sig vad göteborgarna hade sagt om saken om de fått folkomrösta. Troligen hade den evenemangslystna klicken av rika företagsledare och politiker som talar sig varma för hjulet fått skicka hjulet med enkel biljett tillbaka till Australien (där det kommer ifrån).

Hjulet kommer gå på 22 miljoner kronor vilket minst sagts hade behövts till de slitna skolorna i förorterna, inom vården eller varför inte biblioteken? Som en jämförelse hade det räckt till 81 bibliotekarietjänster (med medianlön 22400 kr i månaden) under ett år. Vilket hade gjort mest nytta för Göteborgs befolkning och utvecklat staden positivt? 81 extra bibliotekarier i ett helt år eller ett pariserhjul för turister? Svårt val.

Kristian Schultz

Förstatliga BTJ-häftena nu!

Detta skrev jag på BIBLIST 2007 i en debatt om BTJ-häftena:

Det finns mycket att säga om BTJ-häftena, men det går inte att komma ifrån att någon annan motsvarande inköpsvägledning, som skulle vara lika rationell och effektiv för ett normalstort folkbibliotek finns inte, om man nu inte bara ska följa topplistor, bokklubbskataloger och den så kallade efterfrågan, utan försöka hålla bredd och djup i mediabeståndet.. Att då bara se till den egna ekonomin och försöka spara in på antal häften eller använda andra inköpskällor istället är kortsiktigt och inskränkt.. Arbetstid är också pengar! BTJs kostnader måste ju fördelas på antalet försålda häften, alltså färre häften leder till högre pris, snålheten bedrar visheten.
En helt annan fråga är ju BTJs utveckling från ett av biblioteken ägt serviceföretag till ett vanligt vinstdrivande privatbolag. Att SAB-SB sålt ut BTJ är illa nog, låt oss nu "solidariskt" betala för BTJ-häftena så länge det inte finns något lika bra alternativ.
I vissa avseenden är vi tillbaka i ruta ett där biblioteken stod när BTJ startades för 1952 i syfte att rationalisera bibliotekens verksamhet. Men tyvärr är det politiska läget och samhällsklimatet inte sådant nu att det är möjligt att starta om, eller få en stark nationell bibliotekspolitik med en praktik som effektiviserar de enskilda bibliotekens vardag, såsom BTJ gjorde från början. I entrepenadens och outsoucingens tidevarv är var och en sin egen lyckas smed och skam den som ser utöver den egna budgetramen

Nu februari 2010 ryktas att BTJ har planer på att förändra denna service till något helt annat, alternativt nedläggning. Det finns då bara en lösning, nämligen att en fortsatt inköpsvägledning, typ smb, sköts av KB som en del av dess nya uppdrag!

Ingrid Atlestam

Stora könsskillnader i partisympatier

I dagens SvD (läs på nätet) kommenteras alliansens uppgång i en ny Sifomätning. Det intressantaste står i slutet på artikeln. Om bara kvinnorna fick rösta skulle de rödgröna vinna med 13 procent! Det omvända skulle hända om bara män fick rösta, alliansen skulle vinna med sex procent. Och vilka det är som bär upp kulturlivet vet vi ju. Det är inte männen.
Vad ska man säga? En tankeställare för politikerna, kanske? Och med en jämställdhetsminister som Nyamko Sabuni, som kategoriskt vägrar kalla sig feminist, och vägrar könskvotera in kvinnor i bolagsstyrelserna, som man gjort i Norge, så är det väl inte att förundras över.
Bläddrar man i bladet så slås man genast av nästa svarta rubrik: "Flera tunga [manliga] M-politiker misstänks för valfusk". Ja, man kan bara ta sig för pannan och beklaga sitt eget kön.
Mats Myrstener

Hornstullsfilialen räddad

I senaste Södermalmsnytt, lokaltidning i Stockholm, rapporteras att den lilla biblioteksfilialen vid Hornstull nu verkar ha räddats, tack vare bibliotekets vänförening.
Kulturförvaltningen stoppar planerna på att ytterligare minska bibliotekets yta, för att istället göra café i biblioteket (känns problematiken igen?). Problem med fastighetsägaren uppges vara anledningen.
Vänföreningen, under ledning av 79-åriga författaren Siv Widerberg, bjöd personalen på tårta och alla gjorde "vågen". Men personalen är rädda för att det nu istället blir personalneddragningar.
Stockholms innerstad har inte fått något nytt bibliotek sedan Kulturhusets läsesalong invigdes 1971. Med tanke på hur mycket invånarantalet ökat sedan 1928 kanske det är på tiden? Många hoppas nu på nya Slussen, där man utlovat någon sorts kulturetablissemang. Men erfarenheterna förskräcker.
Läs om Hornstullsfilialen på länk http://www.sodermalmsnytt.se/
Mats Myrstener

Sambindningslistor farväl

Med vemod minns jag Btj:s blå sambindningslistor, där en stor del av den utgivna litteraturen på svenska recenserades. När jag bytte jobb sa vi upp prenumerationen, listorna hade blivit för dyra (fast jag protesterade). Det drabbade ju främst den smala litteraturen, den som inte recenseras i tidiningarnas allt tunnare kultursidor.
Nu läser jag i SvD att sambindningslistorna ska gå i graven definitivt. Btj vill istället att förlagen ska betala för att bli recenserade. Om förlagen själva ska få skriva recensionerna också framgår inte, men man kan väl anta att det är så. Varför skulle de annars betala? Granskningsnämnden har protesterat, till ingen nytta.
Mats Myrstener

Mångkulturalism ifrågasatt

Mångkultur och mångkulturalism är mer och mer tveksamma begrepp, såväl vad gäller innehåll som betydelse. Diskussionen är livlig om det överhuvudtaget är användbara begrepp eller om de bara leder till gruppinlåsning och särartspolitik. Ord på ingående i debatten är interkulturell och kosmopolitisk.
Det är för att undvika hela det problemet som vi i biblioteksvärlden hellre bör välja begreppet "Det mångspråkiga biblioteket" och inte det mångkulturella. Mångfaldiga går åxå bra och har en ännu vidare betydelse som kan vara lämpligt att använda i vissa sammanhang.
Men att fokuserat just på den språkliga mångfalden är att utgå från det faktum att bibliotek handlar om språk, i första hand att tillgängliggöra text i alla dess former och format.
Att landet numera har många språk är odiskutabelt, liksom att vi har ett officiellt språk och några minoritetsspråk och massor av modersmål. Allt detta ska biblioteken tillgängliggöra och stödja att så många som möjligt blir så flerspråkiga som möjligt, ty språklig tillväxt är bra för miljön! Bygg ordbroar!

Ingrid Atlestam

Sopor och samhällsnytta

Som om det inte vore nog så drabbas den borgerliga majoriteten i Stockholm snart också av en sopstrejk. Läser idag i Metro att en sophämtare i Stockholm kan tjäna 35.000 kronor före skatt. Det är dom väl unt, som vi sa hemma, men man kan ändå inte låta bli att fundera.
Om den upplevda samhällsnyttan mäts i lönekuvertet, då är det väl ganska illa för oss på biblioteket? Kan det bero på den dåliga strejkbenägenheten? Sjukvårdspersonal har svårt med strejkhotet, poliser likaså, eftersom arbetsgivaren då bara går till domstol som dömer strejken som samhällsfarlig. Men om sopgubbarna strejkar då tar det hus i helvete.
Och om bibliotekspersonalen skulle strejka, vem skulle då bry sig, förutom våra trogna besökare? Inte politikerna i varje fall. Men det kanske vore ett bra sätt att visa sitt missnöje på, iallafall? Snart är det ju val.
(F.ö. läser jag sedan att en gammal maya-spådom säger att jorden ska gå under 2012. Så då kanske det inte spelar någon roll iallafall.)
Mats Myrstener

Läs gamla nummer av bis

Läsaren av bloggen vet förstås att man kan läsa gamla nummer av bis, samt också beställa ännu äldre nr från BiS hemsida http://www.foreningenbis.org/.
Där finns ett artikelregister för åren 1969-2003, och pdf-filer på gamla nr från 2002-2009. Gamla nr går att beställa från t.ex. BiS kassör Christian Forsell, se adress i tidskriften. Fyrtio års biblioteksdebatt från Sverige och övriga världen, prydligt paketerad i vad som Christer Hermansson kallat "en riktigt ful men intressant tidskrift"!
Mats Myrstener

Läsplattan är här!

Darra månde bokkramarna, för nu är läsplattan Adlibris Letto här. För 1495:- kan den bli din. Sen laddar du bara ner Snabba cash för 119:-, Hundraåringen som klev ut genom fönstret av Jonas Jonasson (någon som läst den?) för 99, eller Liza Marklunds senaste. Eller varför inte Viveca Lärns Vi ses vid Röda sten för 129 :-?
Någon som tror att detta kommer att bli en ny hit? Kanske bland ungdomar? Eller bland stressade businissar?
Mats Myrstener

Varför är det så tyst i biblioteket?

På BiS senaste styrelsemöte diskuterade vi varför bibliotekspersonal är så tysta, varför höjer man inte rösten och protesterar mot nedskärningar och omorganisationer eller diskuterar den bibliotekspolitiska utvecklingen så väl lokalt som nationellt. Man menade att det finns ett stort missnöje och en frustration över sakernas tillstånd i flera kommuner, som inte kommer fram, därför att man inte törs, inte har något forum, värnar om den personliga löneutvecklingen eller kanske inte har argumenten, bara känner att något är fel men kan inte analysera och formulera.
Vi beslöt att detta ska bli temat för årsmötet och förhoppningsvis även för ett seminarium vid årets bokmässa. Men givetvis även en bloggdiskussion, så varsågod!

Kan vi, vill vi, törs vi?

Ingrid Atlestam

Tillbaka till verkligheten

Läser om möbelmässan i Stockholm att trenden är furu igen och jag tittar uppmuntrande på mitt furukök från 70-talet som alltid varit inne för mig. Lila som dominerat min begränsade garderob sedan 60-talet fyller nu åter skyltfönstren.
Enligt notiser de senaste dagarna är bloggandet och twittrandet på väg ut och facebook börjar bli mest för oss från den lila furuperioden.
Slutsatsen måste bli att vi som hållit fast vid text, gärna i analog form, så kallade böcker, som bibliotekets främsta uppdrag går en ny vår tillmötes.
Gumman Tö har väl fastnat i någon driva av gallrade biblioteksböcker, men hon kommer snart!

Ingrid Atlestam

Snegla på norsk kulturpolitik

I dagens SvD skriver man om norsk kulturpolitik. De rödgröna i Sverige säger sig "snegla" på den, men menar att den är "svår" att överföra till svenska förhållanden. Fan tro´t. Den norska kulturbudgeten är 11,6 miljarder sv. kronor, och snart en procent av hela statsbudgeten (Sverige har långt kvar att nå det målet). Men den norske kulturministern Trond Giske menar att "oljepengarna" inte är hela svaret.
- Hade den svenska regeringen satsat på kultur istället för på skattesänkningar, så hade man lätt kunnat nå upp till enprocentmålet, menar han.
Låt oss hoppas på en kursändring efter valet. Sluta snegla och gör något åt saken i stället!
Mats Myrstener

Jämställdhet lönar sig

I dagens Metro kommenterar Göran Greider den uppmärksammade boken Jämlikhetsanden. I en tid där vi reduceras till enbart skattebetalare i den politiska debatten, är boken "dynamit", menar han, "ett motgift mot den valrörelse som precis dragit igång". I boken hävdas nämligen att vi är samhällsvarelser som också tänker på varandra, inte enbart på hur mycket vi själva får i löneförhöjning eller skattesänkning. Jag kommer att skriva mer om boken snart.
Mats Myrstener
http://www.metro.se/2010/02/08/31907/debatten-krymper-ner-oss-till-skatteb/

bis-artiklar i Globalarkivet

Artiklar från vår tidskrift bis finns numera också att tillgå som open access i Globalarkivet, se länk
http://www.globalarkivet.se/view/subjects/E112.html
Att publicera fritt tillgängligt material som open access är ett hett ämne inom forskarbiblioteksvärlden idag. På det nämnda HISS-seminariet (se tidigare inlägg) kunde vi bl.a. se en professor från Harvard university (via länk) tala sig varm för open access, som numera stöds av Harvard och flera andra universitet i USA. Man kommer på så sätt runt de skenande kostnaderna för prenumeration av dyra vetenskapliga tidskrifter. Man skriver istället avtal med artikelförfattarna om att få publicera deras bidrag på nätet som open access. Hur det hela ska betalas är fortfarande dock inte klarlagt, här finns en konflikt mellan universitetsforskare med fast anställning som vill sprida sin forskning gratis, och skribenter som måste leva på sitt skrivande. Inom den vetenskapliga forskningsvärlden är dock den förra kategorin i majoritet, fortfarande. Vi kommer att skriva mer om detta i tidskriften.
Mats Myrstener

40 år sen gruvstrejken

Läs en massa tips om fyrtioårsjubileet av ARAB:s förträffliga webbredaktion! Du kan också gå med som facebook-fan till ARAB, se nere till höger på startsidan.
Mats Myrstener
http://www.arbark.se/2010/02/40-arsminnet-av-gruvstrejken/

Karin Stjernholm Raeder död

Författaren till böckerna om Rut-Emma och illustratören av böckerna om Morfar prosten har avlidit i Göteborg, 94 år gammal. Hon var med och startade Föreningen Barnboksbildens vänner, och hennes illustrationer är skänkta till Göteborgs konstmuseum.

För döva ögon och öron

I torsdags på lokalnyheterna (ABC) såg jag att en stor förort som Sollentuna nu är på väg att mista sin biograf (60.000 invånare). Ännu värre är Södertäljes (85.000 inv.) situation, där finns inte en enda biograf längre. Närheten till Stockholm (45 minuter med pendeltåg, om allt klaffar) sägs vara anledningen. Det är inte bara biblioteksfilialer som lever farligt i dessa tider.
Roligare var det att se invandrartäta förorten Albys nya fina stora dagis, en helt rund byggnad med inbjudande gård i mitten. Och placerat precis vid biblioteket.

På konferens idag med HISS (40 humanistiska forskningsbibliotek i Stockholm med en gemensam portal på Internet) kom jag att tänka på det faktum att högskolebibliotek sällan behöver argumentera för sin existens, eller ständigt bli kritiserade för att man inte moderniserar för att nå ”nya låntagare”. På högskolan är biblioteket en självklar mötesplats.
Men nämner man betydelsen av folkbibliotek för politikerna så talar man mestadels för döva öron. Varför? Varför måste folkbiblioteken hela tiden försvara sin verksamhet?
På hemvägen åkte jag bussen förbi det hus vid Vanadisplan där Arbetslivsinstitutet en gång låg, en hel forskningsmiljö med ett stort bibliotek som var bland det första den borgerliga regeringen satte stopp för. Hur enkelt är det inte att lägga ner ett bibliotek, som tagit tiotals år att bygga upp?

Den senaste tidens snökaos har dock med bjärt tydlighet avslöjat vad nedskärningarna inom den offentliga sektorn leder till. Stockholmare är nu så förbannade på icke-fungerande lokaltrafik och usel snöröjning att det röd-gröna blocket nu för första gången på åtta år leder i opinionen i Stockholms stad, med nästan tio procent!
Inget ont, som inte för något gott med sig, och det är ju ändå en tröst.
Mats Myrstener

Röster ur det förflutna

Moderaternas mörka ideologi
En film om orättvisorna i moderat politik. Vad väljer du; social demokrati eller moderat hierarki? Vill du veta mer, så finns det hyllmeter av fakta och argument på närmaste bibliotek.

Ingrid Atlestam

Det som göms i tö kommer upp i snö

Tak rasar in, tåg står still, ortopeden är överfull av brutna människor. Klimatet har bottenfrusit klimatdebatten, pga avsmältning som frös inne. Den blåfrusna alliansen kämpar för att även frysa löneutvecklingen och utanförskap har blivit till utfrysning.
Måtte tillräckligt många se rött, nu när det återigen är bevisat att ett jämlikt samhälle är bättre än ett med stora klyftor. Detta borde höja temperaturen, åtminstone i valdebatten, även om det inte är alliansens fel att tågen inte går, vilket sossarna hävdar!
Biblioteket är till för att överbrygga kunskaps- och informationsklyftor, för att ge alla en fri och jämlik tillgång, när ska alla insnöade politiker och andra makthavare fatta det?

Ingrid Atlestam

Bibliotek, ett kapitel för sig

Så här skriver Vänsterpartiet i sitt nya kulturpolitiska program, Kulturkompassen, om bibliotek:

Bibliotek
Folkbildningen och folkbiblioteken hör till grundvalarna i ett demokratiskt samhälle.
Biblioteket garanterar alla i samhället avgiftsfri tillgång till ett allsidigt utbud av texter
och kunskapskällor. På senare tid har dock biblioteken utsatts för allvarliga nedskärningar.
Många friskolor saknar dessutom skolbibliotek.
Ett växande problem är utläggningen av bibliotek på entreprenad. Hur går det med
insynen, allsidigheten och neutraliteten om bibliotek drivs på entreprenad? Hur blir
det med samhällsansvaret, medborgarengagemanget och demokratin? Vem tar ansvar
för servicen till gamla? Till dem som har olika former av läshinder och andra verksamheter
som inte är kortsiktigt lönsamma? Vem tar ansvar för att motverka kunskapsklyftor
och segregation, vem erbjuder komplement till ett kommersiellt eller lokalt
utbud?

En nationell biblioteksplan
Vänsterpartiet vill säkra tillgången till bibliotek för alla i samhället. Avgörande är då
avgiftsfri tillgång till boklån och bibliotekets övriga service, men också uppsökande
verksamhet. Bibliotekslagen ska garantera att människor avgiftsfritt kan tillägna sig
olika medier, inklusive elektroniska, på lika villkor. Den ska också trygga att biblioteken
hålls fria från inflytande av marknadskrafterna och kommersiella intressen.
En nationell biblioteksplan ska tas fram för alla offentligt ägda eller stödda bibliotek,
således även högskole- och folkhögskolebibliotek. Den ska samordna systemen
och skapa överskådlighet i biblioteksfloran och säkerställa en likvärdig biblioteksstandard
och biblioteksservice över hela landet.

Vad Vänsterpartiet vill
• En nationell biblioteksplan tas fram innefattande samtliga offentligt ägda eller
stödda bibliotek.
• Alla kommuner åläggs att formulera lokala biblioteksplaner som innefattar lässtimulerande
åtgärder och tillgång till digitala medier. Genusperspektiv ska tillämpas
när det gäller mediebestånd och lässtimulering.
• Bibliotekslagen skärps så att bibliotek även måste finnas i mindre samhällen och
på orter och i stadsdelar där behovet är särskilt stort. Öppettiderna anpassas till
när människor har tid att besöka biblioteket och bokbussar återinsätts i glesbygd.
• Biblioteken ska bedriva uppsökande verksamhet och bibliotek inrättas på arbetsplatser,
vård- och andra institutioner, även fängelser, och ett särskilt statligt stöd
till detta införs.
• Biblioteksersättningen ska behållas och stärks

Tja det var väl hysat, men varför står det i kapitlet om läsning och litteratur, bibliotek är ju så mycket mer, varför inte ett eget kapitel, eller mer om bibliotek i de andra kapitlen??? Läs hela programmet!

Ingrid Atlestam

Barbari, inte socialism

”Först när
det sista trädet huggits ner,
den sista floden förgiftats,
den sista fisken fångats
kommer ni att förstå
att man inte kan äta pengar!”

- Cree spådom

"Socialism eller undergång i barbari"

- Rosa Luxemburg, Vad vill Spartakusförbundet

Tänk er en värld där nästintill alla djur är utrotade, naturen död och täckt av aska och där människorna slåss över de smulor som finns kvar. Det är den dystra värld som författaren Cormac McCarthy väcker till liv i sin förträffliga bok Vägen.
Boken handlar om en far och hans son som kämpar sig fram genom ett kallt, grått landskap där varje dag är en kamp för överlevnad. Man kan verkligen känna hur de spruckna skorna läcker in vatten och hur magarna gnyr efter mat. En hittad Cola-burk är en gudsgåva och ett gömt lager med konserver är paradiset.
Målet för dem är att ta sig söderut och nå havet. Men det är inte bara hungern och kölden de har att stå ut med utan även kringdrivande gäng av människor som hänfallit åt kannibalism. Ingen går att lita på och kärleken mellan pojken och hans pappa är den enda ljuspunkten i allt det dystra.

Denna dystopi upplever jag vara en variant av det barbari som Rosa Luxemburg en gång talade om, inte ett organiserat barbari som nazismen eller första världskriget (som hon i första hand avsåg) utan ett desperat barbari som växt fram i ruinerna efter ett kapitalistiskt system som förtärt sig självt. En desperation som springer ur faktumet att klasskampen förlorats en gång för alla och arbetarrörelsen misslyckats. Begrepp som jämlikhet, socialism och solidaritet är utraderade och kvar finns bara det nakna och råa allas krig mot alla. Läs boken, som rent stilmässigt är en fröjd att läsa, och se filmen. Trailer finns nedan. Låt oss alla kämpa för att denna kalla dystopi inte förverkligas.

Kristian Schultz

Emma fortfarande farlig

Anarkistagitatorn Emma Goldman är fortfarande farlig, konstateras i en ny biografi på engelska (Black rose books) , Emma Goldman: still dangerous av historieprofessorn C. Bríd Nicholson. Här ges en delvis ny och mer mångbottnad bild av kvinnan som kallades "Amerikas farligaste kvinna" när hon utvisades av FBI från USA 1919.
I en annan ny bok, Jämlikhetsanden (Karneval) hävdar författarna Richard Wilkinson och Kate Pickett att jämlika samhällen är bättre samhällen. Varför? Därför att ojämlikhet påverkar oss negativt både fysiskt och psykiskt, och kostar dessutom samhället enorma summor i sjuk- och hälsovård, hög kriminalitet, sämre utbildning, ökad rasism och förtryck, och sämre social rörlighet. Tankar som är helt i linje med vad Emma Goldman skulle ha tyckt.
Mats Myrstener
Adress till "Emma Goldman papers" (University of California at Berkely)
http://sunsite.berkeley.edu/Goldman/

Billy firar jämna år

Var annars kan man hitta ett beach-bibliotek om inte i Australien. Bokhyllan Billy, som i år fyller trettio, invaderar nu berömda Bondi Beach utanför Sydney, enligt dagens Metro. IKEA har smällt upp trettio hyllmeter böcker på stranden, som kan beskådas av besökare med surfingbrädan under armen. Nog hade man gärna varit där nu, eller hur?

(Bilden visar Bondi beach, där världens första livräddningssällskap grundades 1907, dock utan bokhyllor.)

Mats Myrstener