Nytt från Paris

En kollega, som just kommit hem från Paris, berättade entusiastiskt om det nya folkbiblioteket i stadsdelen Viroflay. Ett bibliotek med imponerande bredd i utbudet av media och aktiviteter. Så har man 15 heltidsanställda och rätt så begränsade öppettider.

Bland annat lånar man ut böcker som är äldre än fem år med lånetid på sex månader, en smart idé värd att ta efter! Ett alternativ till alltför ivrigt gallrade?

Kolla andra smarta idéer här
Men inga böcker på "invandrarspråk" som tex arabiska, utan bara från närliggande europeiska språkområden. Även solen har sina fläckar!

Ingrid Atlestam

Bibliotek för alla?

Med anledning av dagens nyhetsinslag om utvisning av romer och nedanstående pressmeddelande är det hög tid att ställa sig frågan, vad gör biblioteken för den romska gruppen? Böcker på romani? Tidskriften Glinda? Romska nationaldagen? Musik? Film?

Pressmeddelande
30 juli 2010
Integrations- och jämställdhetsdepartementet
Delegationen för romska frågor

Romers rätt - en strategi för romer i Sverige

Delegationen för romska frågor överlämnade i dag sitt betänkande "Romers rätt - en strategi för romer i Sverige", SOU 2010:55, till statsrådet Nyamko Sabuni. Delegationens direktiv har varit att med utgångspunkt i Sveriges internationella åtaganden om att skydda och främja de mänskliga rättigheterna utreda samt vara pådrivande i arbetet för att förbättra
romers situation i Sverige.

Delegationen konstaterar att det råder en extrem och oförsvarbar
exkludering av romer från alla delar av samhället. Arbetslösheten bland
romer beräknas till cirka 80 procent, en majoritet av alla romer uppskattas
sakna komplett grundskoleutbildning, medellivslängden uppskattas vara
avsevärt kortare och romer är i princip helt frånvarande från det politiska
livet. Romer utgör den mest diskriminerade och missaktade av alla grupper i
Europa och Sverige, och förföljelse och marginalisering av romer är ett historiskt obrutet mönster från slaveriet i Rumänien på 1800-talet till dagens uppmärksammade massutvisningar i Västeuropa.

Romer i Sverige har ända in på 1960-talet nekats tillgång till grundläggande mänskliga rättigheter som rätten till bostad, rätten att gå i skola och rösträtt. Delegationen konstaterar att det beror på en strukturell antiziganism, en antiziganism aldrig blivit tillbakamotad.

Delegationen anser att romers situation i Sverige är både mänskligt och ekonomiskt ohållbar, och föreslår en nationell strategi för romer som genomförs under en 20-årsperiod. Målet är att de romska barn som föds idag ska kunna gå ut i livet som 20-åringar med full jämlikhet. Ett sekretariat för romska frågor föreslås inrättas som motor för strategin. Strategin har tre huvudmål:
- Stänga välfärdsgapet mellan romer och andra grupper. Förslag: särskilda statsbidrag för stöd till romska barn i grundskolekompetens, gratis grundskolestudier för vuxna, hjälp till unga romer att få fotfäste på arbetsmarknaden, inrikta urbana utvecklingsprojekt på romer
- Häva romers maktunderläge. Förslag: fler politiskt aktiva romer,
inrätta en ungdomsledarakademi, inrätta en romsk kulturnämnd med ansvar för det romska kulturarvet, res en staty över Katarina Taikon
- Överbrygga förtroendeklyftan mellan romer och samhället. Förslag: inrätta en sanningskommission, uppdra åt DO att främja romers medvetenhet om sina rättigheter, inrätta strukturer för samråd, gör den internationella Romadagen 8/4 till allmän flaggdag.
Kontakt:
Maria Leissner
070-347 82 37

-------------------------
Läs mer
-------------------------
Webbsändning: Pressträff med Delegationen för romska frågor
(http://www.regeringen.se/sb/d/13301/a/150051)

-------------------------
Relaterade publikationer
-------------------------
SOU 2010:55 Romers rätt - en strategi för romer i Sverige
(http://www.regeringen.se/sb/d/12482/a/150025)

Noterat av Ingrid Atlestam

Ut i rymden (en riskanalys)?

I USA påstås det att 20 procent av befolkningen tror på UFO:n. Tänkte på det när vi såg den ganska roliga filmen Men in black häromdagen. Ett gammalt klipp från Aftonbladet 15/6 i år talar sedan om att en japansk rymdsond återvänt från en sju år lång resa i universum när den landade i australiska öknen.
Med sig hade den en bit från en asteroid, för första gången någonsin kan nu geologer och andra intresserade av stenar från rymden, studera denna märkliga tingest.
Apropå asteroider så läser jag också att en sådan med en promilles chans kan träffa jorden år 2182.

Risken är kanske inte överhängande. Men insatsen är, kan man säga, rätt hög. Hela jorden skulle kunna förintas. Klimatet förändras fullständigt. Redan år 2080 börjar chansen bli mätbar. Kan tänka mig vilka rubriker detta kommer att orsaka i USA?
Här hemma har vi lite mer vardagligare saker att ta ställning till. Snart är det ju val. Och det ser inte så ljust ut, tyvärr. Senaste undersökningen visar att Kd balanserar på avgrunden, om dom inte räddas av "broder 4 procent"? Och Sverige-Demokraterna likaså ("Broder rasist"?). I vilket fall blir valet nog en nagelbitare, alla partier inberäknade.

I tidningen läste jag att den nya nationalarenan för fotboll i Solna redan överskridit sin budget med två miljarder. Men det är ju en kommersiell verksamhet, så det får väl kosta? Något nytt huvudbibliotek fick vi ju inte i Stockholm, kommunen drog sig fegt undan sedan en tjänsteman på ett minst sagt bräckligt underlag påstått att man riskerade överskrida budgeten med 500 miljoner (se tidigare blogginlägg), och sedan några arkitekter kritiserat den nya byggnaden för att vara för ful (vilket ju Asplunds byggnad också blev kritiserad för på sin tid, men det har man väl glömt?). Däremot planerar man att bygga fyra stora fula idrottsarenor under de kommande åren. Som man säger: It’s no business like showbusiness.
Och skattepengarna för kalaset – ja de försvinner nog ut i rymden de med. Risken finns.
Mats Myrstener

”Är min herre vänstervriden?"

Igår såg jag en flicka på Götgatan som gick och läste en bok, klockan tre på em, helt uppslukad av läsningen. Beteendet kan inte uppmuntras, inte på något sätt, inte ens på badstranden (i Malmö höll jag på att få en drake i huvudet, t.ex.) men en bibliotekarie blir ju trots allt rörd när man ser något sådant.
Min egen sommarläsning har varit Theodor Kallifatides senaste roman, Det gångna är inte en dröm.
Jag vet inte om romanen har kommit ut än, jag har läst den som följetong i husorganet SvD (jag vill gärna påtala att jag inte har betalt för att göra reklam för sagda tidning, långt därifrån). Den har varit en kär följeslagare denna varma sommar, och man har riktigt längtat efter nästa kapitel. Det är, kort sagt, en mästerlig berättelse.
Bara ett litet exempel ur boken, ett av många - dråpliga, komiska, men också djupt tragiska sådana: Den unge Theodor får sin första kostym utprovad av en riktig skräddare, när han ska ta studenten. Han får då den näsvisa men berättigade frågan: ”Är min herre
”vänstervriden”?
Då detta var livsfarligt vid tiden i Grekland (författaren blir t.ex. kuggad från universitetsstudier pgr av politisk aktivism) blir svaret minst sagt svävande. Skräddaren konstaterar då med en enkel byxneddragning att så inte är fallet. Frågan gällde nämligen åt vilket håll Kallifatides könsorgan lägger sig: det är viktigt att veta för hur man ska sy i grenen på byxorna. Tala om forna tiders hantverksskicklighet!
Mats Myrstener

Känd bibliotekschef blir fotomodell

Annsofi tipsade mig igår om att en känd svensk bibliotekschef förekommer som fotomodell i senaste Gudrun Sjödén-katalogen. Kolla själv, den som vill. Men glöm för all del inte var ni läste tipset? Och rekommendera gärna era vänner och bekanta till bisbloggen. Vi behöver ännu fler läsare.
Mats Myrstener

Pride och kommunismkonferens

Denna vecka får man inte bli rädd om man möter homosexella par tätt omslingrade i centrala Stockholm, män klädda i klänning eller läderkalsonger, eller en hel hoper Lisbeth Salander-kopior på Sergels torg. Hur många folkbibliotek är det som uppmärksammar att det är Pride-vecka nu, ett jätteevenemang, åtminstone i Stockholm?
Dessutom är det en stor konferens i Stockholm för kommunismforskare, kremlologer och andra forskare med öststatsanknytning, läser jag i tidningen. Med anledning av detta ger Michail Gorbatjov SvD en exklusiv artikel, se länk nedan. En person som redan gått till historien, men däremot inte et ord om svenske ekonomprofessorn Anders Åslund, mannen (inspirerad av Milton Friedman) bakom den östeuropeiska ekonomiska "chockterapin". Åslund var en doldis, som man inte hör ett ord om idag. Faktum är att många av kommunist-
ätarna från perestrojka-tiden - jag tänker på Stefan Hedlund, idag professor i öststatsforskning, eller DN:s gamle sovjetkorrespondent Staffan Skott, som idag mest skriver om mat och cyklar på Namn & Nytt-sidan - idag när perestrojkan genomförts fullt ut håller en väldigt låg profil. Kanske skäms dom en smula över resultatet?

Läser också om att tjurfäktning kanske ska förbjudas i Katalonien; om den ekonomiska krisen är en genusfråga (med tanke på att 90 % av aktiemäklarna på Wall Street är män), och om hur invandrarverket behandlar kvinnor som söker asyl, se länk nedan. God fortsättning på sommaren!
Mats Myrstener
länkar:
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/i-gorbatjovs-backspegel_5050477.svd (I Gorbatjovs backspegel)
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/att-fa-stanna-vart-alla-svarigheter_4901195.svd (Att få stanna var värt alla svårigheter)
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/kvinnoskal-inte-nog-for-att-fa-skydd-i-sverige_5042545.svd ("Kvinnoskäl" inte nog för att få stanna i Sverige)

Besök bland verklighetens folk

En gång om året brukar jag följa min fru till världens största möbelvaruhus, IKEA i Skärholmen. För en intellektuell eremit som jag är dessa besök hos "verklighetens folk", eller "the small people" (OBS ironin!) väldigt nyttig. (Det var ju ca 20 år sedan jag arbetade på ett folkbibliotek, märk väl;)
Det sägs ju att Ingvar Kamprad möblerade Sverige (bilden är från 1965). Det stämmer nog; och fortfarande är ett besök på IKEA i Skärholmen som att besöka folkhemssverige 1968, fast i uppdaterad version (ungefär som att gå på en sociologisk utflykt till MacDonalds skulle man kunna säga). Idag ser man här fler gravida kvinnor med stora magar än någon annan stans (möjligen barnbördshuset undantaget), man ser ett tvärsnitt av den överviktige svenske arbetaren, invandrare i alla åldrar, men också unga Stureplansbruttor som för en billigare penning ska möblera den egna bostadsrätten som pappa köpt för några miljoner i innerstaden, liksom till synes välsituerade barnfamiljer, som skulle kunna komma från Täby eller Djursholm.
Efter att ha gått spiralgatan uppåt (för att kolla in senaste möbel- och möbleringsdesignen, och hur man får in kök, vardagsrum, datorstation, smal-TV, badrum och plats för tre barn i våningssäng på ca 30 kvadratmeter), beträder man den gigantiska restaurangen, där inget kostar över 65 kronor. Här äter man inte på en bricka, utan på tre, konstaterar jag förvånat, lättölen och läsken serveras som på Finlandsbåten i kran med gratis påfyllning, och antalet barn och bäbisar är oräkneligt, liksom ljudnivån.

Vi skulle bara handla ett tvåmeters och tio kilo tungt CD-ställ (jag kände mig som en stabbläggare av Karl Östman när jag balanserade det hem på min späda putande axel), men det tog mig säkert 30 minuter att hitta utgången, hela bottenvåningen är nämligen ett enda labyrintiskt och gigantiskt lager, 20 meter högt i tak, där besökaren själv plockar ut de beställda och hopfällbara och paketerade möblerna. Den enda personalen som är befintlig står vid kassorna: de är å andra sidan många, jag räknade till 50 stycken, inklusive tio för självbetjäning. Varje vara har, precis som på bibliotek, sin egen streckkod.
Lättad över att äntligen hittat ut (det var den sista semesterveckan och KNÖKFULLT - IKEA torde vara ett av Stockholms främsta turistmål) slukade jag raskt två varma korvar för 10 kronor; för här kan precis allt köpas till nedsatt pris, även böcker förstås: de många modellägenheterna innehåller alltid böcker (hopsamlade påmåfå på alla möjliga språk), vilket väl visar att svenskarna (åtminstone i teorin) är ett läsande folk?

Döm om min förvåning, när jag vid kassorna hittade en hel pall ur ett gammalt restlager av Kjell-Olof Feldts bok Rädda välfärdsstaten, från 1994. Det var nog en handling som såg ut som en tanke, tänkte jag sarkastiskt? Jag köpte inte boken, den finns ju på vartenda bibliotek, eller hur? Åtminstone på bokvagnen med 5-kronors-böcker till försäljning?
Mats Myrstener

Berlin bättre än Budapest

Apropå föregående blogginlägg läser jag idag en notis i SvD att den ungerske författaren Imre Kertész i en intervju i Frankfurter Allgemeine Zeitung säger att han föredrar att bo i Berlin hellre än i Budapest. "Ungrarna kommer [nämligen] aldrig att förstå mig".
Kertész är jude och hans bok Mannen utan öde som utkom i Ungern 1975, där den inte rönte någon uppmärksamhet, gav honom 2002 nobelpriset i litteratur. Jag har bestämt för mig att boken också skänktes genom ett initiativ av Göran Persson till alla elever som detta år gick ut nionde klass, rätta mig om jag har fel?
Göran Persson var också en tillskyndare till Institutet för levande historia i Stockholm, och för Förintelsekon-
ferensen i Stockholm 2000. Dessutom skötte han på ett utmärkt sätt den svenska ekonomin under en stormig och turbulent tid, vilket Anders Borg borde ge honom en eloge för. Borg fortsätter i princip att föra den Perssonska politiken, som åtminstone för 4/5 av svenska befolkningen varit ganska lyckad (se tidigare inlägg), om man jfr med hur ekonomin ser ut i de flesta andra europeiska länder, där ett stålbad av sällan skådat slag nu väntar bakom nyårsknuten.
Institutet för levande historia är ett bra exempel på folkbildning i vår tid, trots anklagelser för att vara en politiserad institution (men vilken institution är inte det)? Ungern skulle nog behöva ett sådant institut idag, för att göra upp med landets högerextrema och kommunistiska historia?
Mats Myrstener

Högerextremism och lyckliga horor

Tillbaka i Stockholm och en morgonstund med Fredriks husorgan SvD. Ledarsidan basunerar "Vilken kapitalism ska vi ha?". Den råa nyliberalismen eller Fredriks mer socialkonservativa? Ledarskribenten Paulina Neuding vill slå ett slag för den lyckliga horan, apropå pseudonymen Belle de Jours bloggdagbok, som hon menar fick feministerna att gå i taket. Pseudonymen visade sig vara en forskare vid universitetet i Bristol, som tidigare levt som prostituerad i London, Brooke Magnanti. Apropå en utredning om den svenska sexköpslagen av justitie-
kanslern, som snart presenteras.
"Vi lever längre - men inkomstklyftorna ökar" läser jag vidare, och det låter ju hoppfullt. En högutbildad lever idag fem år längre än den som bara gått grundskola. Det finns nu 6,7 miljarder människor på jorden enligt den senaste FN-rapporten. En miljard av dessa lever i ren slum och blir sällan över 60 år.
Rolf Gustavsson, SvD:s gamle EU-reporter, skriver ofta bra saker. Nu t.ex. om hur högerextremismen breder ut sig inom EU. En gång försökte EU:s tunga politiker frysa ut österrikaren Jörg Haider, något som skändligen misslyckades. Danmark och Italien nämns som avskräckande exempel på hur invandrarfientlighet gjorts rumsren. Och EU:s nya ordförandeland blir i höst Ungern, ett land som just räddats med EU-bidrag från bankrutt och som nu styrs av högerpopulisten Victor Orban. Korruptionen är utbredd inom de flesta nya EU-länder, värst är Bulgarien och Rumänien, trots påpekanden från Bryssel. Maffiosi och giriga politiker stoppar en rejäl summa av EU-bidragen i egna fickor. Och Englands Labours nye ledare tippas bli teflonpolitikern David Miliband, i trendriktig Armanikostym och blanka Gucciskor, son till den gamle vänsteraktivisten Ralph Miliband, en gång en fattig judisk flykting från Polen. Ibland faller äpplet långt från päronträdet.
Själv har jag blivit "miljonär mot min vilja". Hyresgäst-
föreningen har fegt dragit tillbaka sin stämningsansökan mot vår självutnämnda bostadsrättsförening som nu triumferande meddelar "öppna champagnekorkarna". Så det är bara att ta skeden i vacker hand och knalla till SE-banken och skriva på miljonlånet. Att hyra av en helskum Brf känns inte så kul, helst som man varit känd motståndare, och flytta har vi inte tänkt. Alltså: Gilla läget, eller stick någon annan stans! Vart då, kan man ju fråga sig? Hälften av de som bor i vårt hus har i vilket fall varken råd eller lust att köpa.
Men det är en bra titel på en bok, eller hur?
Mats Myrstener

Mera om Malmö

En dag under vår Malmösejour tog vi oss ut till beryktade Rosengårds centrum, faktiskt gångavstånd från centrum. En av sommarens varmaste dagar, men mycket folk på det stora biblioteket i stadsdelens köpcentrum. Lugnt, tyst (vi började t.o.m. viska till varandra, man vill ju visa de andra besökande respekt) och full aktivitet. Stort, rymligt och ljust. Imponerande.
På eftermiddagen besökte vi en annan av Malmös åtta filialer, det nyöppnade Garaget på Lönngatan 30. En stor lokal i ett gammalt bussgarage. Ligger tillsammans med ett centrum för ungdomsaktiviteter som teater och musik. Lite ungdomsprägel, ganska lite böcker, mest "nyheter". Den unge mannen som verkade basa över det hela var inte bibliotekarie.
Vi fikade och trivdes. Under sommarlovet satsar man på barn- och ungdomsverksamhet som TV-spel, pärlplattor och -stickning, film, sagoläsning, uppträdanden från en stor scen (halva lokalens utrymme), Internet (många av låntagarna är invandrare) osv. Utan tvivel en "mötes-
plats", och även en och annan vanlig boklåntagare sågs också förlänga lån och hämta ut fjärrlånade böcker.
Framtidens bibliotek? Med ganska lite böcker? Snarare den s.k. kulturhusmodellen som var inne på 1970-talet. Som nu verkar få en välförtjänt renässans. Passar ganska bra för en filial med dagens teknik och möjlighet till fjärrlån. Besöket var positivt, det tyckte vi allesammans. En spännande miljö.
Mats Myrstener

Kulturtidskriftsstöd

102 kulturtidskrifter delar på 18, 2 miljoner i statligt stöd för utgivning, administrerat av Kulturrådet. Papperstidningar som DN och SvD får dela på 17, 3 miljoner, och de elektroniska tidningarna/tidskrifterna 865 000. En av tidskrifterna som får stöd är Fokus Afrika, en tidskrift som bevakar Afrika ur ett svenskt perspektiv.
Motiveringen är att tidningen/tidskriften ska ha "god kvalitet som referensgruppen bedömer fyller ett tomrum i det offentliga samtalet." Även bis får tidskriftsstöd kan tilläggas.
Mats Myrstener

SIDA:s bibliotek läggs ner

Myndigheten SIDA har tvingats till stora besparingar. Därmed försvinner också det kanske viktigaste biblioteket i Sverige med koncentration på bistånd och arbete i tredje världen, när detta läggs ner. Beskedet om nedläggning kommer enligt personalen som "en blixt från klar himmel". Man har haft en budget på en halv miljon kronor. Men det fysiska biblioteket, tidigare öppet för allmänheten, har varit mest stängt sedan länge, och bara det elektroniska har använts av personalen. Nu försöker man rädda detta från att också försvinna.
källa: BBL, 2010/2

I västerled

Var i Waterford i södra Irland för någon vecka sedan, spännande resa inom ett EU-utbytesprojekt, CAIC. Projektet handlar om vuxenutbildning och Kortedala bibliotek och de andra biblioteken i nordöstra Göteborg är de enda biblioteken i projektet, en mycket positiv erfarenhet om man vill sprida "bibliotekssaken" (begreppet användes av bibliotekseldsjälar vid förra sekelskiftet, de såg sig som missionärer för folkbibliotekstanken) utanför biblioteksbubblan. Bland annat besökte vi Waterford City Library, ett imponerande mångsidigt och modernt bibliotek, surfa in och kolla!
En inte lika positiv upplevelse var Dewey Decimal Classification! Nog för att SAB-sysstemet är etnocentriskt och sätter Sverige som världens centrum, men är det bättre att få den engelskspråkiga västvärlden som alltings utgångspunkt?
Begrunda till exempel
avd 200-299 Religion
220-229 The Bible
230-289 Christianity
290-299 Other Religions

No comments!

Ingrid Atlestam

Det var en gång för länge sedan....

Städade barnbokhyllan hemma och hittade "Elefanten söker jobb" ett litet bilderbokshäfte i serien "Lilla arabiska bilderboks biblioteket" utgiven av Nybro biblioteksförlag AB 1981. Det arabiska orginalet skapades för de palestinska barnen i flyktingläger. Enligt Libris kom det ut fem titlar i serien på svenska.
Initiativet till denna utgivning kom från bissaren och dåvarande bibliotekschefen i Nybro Olaf Berggren, som var en av de mest drivande för att få igång det som då kallades invandrarverksamhet på landets bibliotek. Han drev frågan både i teori och praktik i många forum utöver bis tillsammans med flera andra namnkunniga (BiS-)pionjärer.
Nu finns Internationella biblioteket, Den hemliga trädgården, Det mångspråkiga biblioteket med mera..... Men ingen tid för nostalgi mer än denna lilla notis.

Kampen går vidare!

Ingrid Atlestam

Rapport från Möllan

En stor del av semestern har jag tillbringat vid en fransk balkong ovanpå Möllans ostaffär, vid Möllevångstorget i Malmö. Det är en minst sagt mångspråkig och mångkulturell plats som torde vara unik i sitt slag: hela stadsdelen i centrala Malmö domineras av affärer och restauranger och en livlig torghandel med invandrare från tredje världen, av vilka många också bor på Möllevången, även om gentrifieringen som är så tydlig på Södermalm i Stockholm också börjar märkas i Malmö.
Vi besökte också stadsbiblioteket och jag blev imponerad: den omtalade restaurangen (snarare ett café) smälte väl in i miljön, ljuset från de stora fönstren gör biblioteket väldigt välkomnande och det syns att man flyttat runt för att öppna upp, bokhyllorna i stora skönlitteraturavd. går på hjul.
Pella hittade snabbt till hyllorna för mode och design, centralt placerade, och jag hittade den nya översättningen av Don Quijote, av Jens Nordenhök (2001), en bamse på 940 sidor varav hundra sidor är kommentarer och historik, illustrerad av Gustave Doré, utgiven av Symposion.
I Sydsvenskan läser jag att det lilla biblioteket i Arlöv (Burlövs kommun) fått fönsterrutorna sönderslagna. Länsstyrelsen tillåter inte kameraövervakning, vilket fick mig att tänka på förra sommarens följetong med personallösa bibliotek. Men Burlövs kommun har åtta anställda på biblioteket och en inbjudande hemsida. Imponerande för en så liten kommun!
Mats Myrstener

Heja Mölndal!

"Google är inte allt. Upptäck Länkkatalogen, på nätet sedan 1995", annonserar Mölndals Stadsbibliotek i senaste numret av Ordfront.
Fantastiskt med bibliotek och bibliotekarier som envisas med att tala om att det finns en värld utanför Google!
Var nyligen med och ordnade en kurs där bl a Mölndals Länkkatalog presenterades av dess skapare och utvecklare Bert Hoflund. Utvärderingen visade att flera av de deltagande bibliotekarierna då upptäckte och sedan dess använder denna guldgruva. Alltför många tror dock att Google fångar allt. Kolla till exempel Mölndals länkar vad gäller språk och länder!
Tillsammans med Länkskafferiet bör Mölndals Länkkatalog vara självklara redskap för varje bibliotekarie och andra infosökare, vilket varje bibliotekarie bör informera varje informationssökare om!
Länkskafferiet finns nu även på facebook, om man blir deras fan så får man massor av bra och aktuella länktips, så det bör varje bibliotek och bibliotekarie bli!
När man då ändå håller på att fraternisera på nätet så bli då även fan till Internationella Biblioteket, åxå det ger mervärde, annars förstår jag inte alls varför man ska vara fan till en massa bibliotek i när och fjärran?

Ingrid Atlestam

Kamrater, inte vänner

Almedalsveckan har upptagit mycket medieutrymme med sedelbränning och politiska utspel. Det blir allt klarare att partierna med få undantag alla strävar mot mitten i vad Etienne Balibar kallar "mittens extremism". Alla vill vara trygga, socialliberala mittenpartier med välfärd högst på programmet. Detta har fått mig att fundera över vänsterns prekära läge.
Vänstern, i dess breda bemärkelse som en politisk kraft som har ett konfliktperspektiv och eftersträvar att avskaffa klassamhället, är svag och splittrad. Det är ett kallt faktum som stirrar en i ansiktet så fort man läser om den politiska situationen i landet. Ingrid sammanfattar det klarsynt i en kommentar här på bloggen: vi lever i en tid med "ökande klyftor", "en förödande brist på kollektiva aktioner" och där "individualismen brett ut sig med fokusering på löner och karriär."

Hur ska man bryta det här dödläget? Ett första stapplande steg är att sluta bråka i den röda ankdammen. Att man kan hitta gemensamma beröringspunkter att samlas kring och lämna allt käbbel och revirpinkande bakom sig, om man primärt arbetar parlamentariskt eller utomparlamentariskt, vilket gammalt skägg som hade den främsta analysen av kapitalismen etc. Jag tänker mig ett praktikens svar på tidsskriften Fronesis. I Fronesis samsas vänstersossar, vänsterpartister, situationister, rådskommunister, trottar och alla möjliga andra i en form av odogmatisk marxism där man via ett gemensamt tema för fram en analys av dagens orättvisor. Borde man inte kunna ha samma anda när det kommer till praktisk organisering? Att man inte måste ha rätt, att alla inte måste enas om allt i ett enda stort Parti utan att man istället kan se att vänstern är en mångfald som kan (måste) samarbeta och dra åt samma håll. Man kan vara kamrater utan att vara vänner som måste vara överens om allt och dela samma analyser.

En fråga som vänstern bör kunna enas kring och arbeta tillsammans med är allmänningar. Att med olika politiska metoder och organisationsformer verka för fler gemensamma nyttigheter som gynnar arbetarklassen. Att tillsammans verka för gratis kollektivtrafik, fler välutrustade bibliotek, billiga bostäder, fri sjukvård, offentliga lokaler som kan lånas gratis etc.

Kristian Schultz

Är bibliotekspersonal arbetare?

Kan man kalla bibliotekspersonal för arbetare?
Är det ens relevant?

Ska vi närma oss dessa frågor kan vi till en början tydligt se att personalen på folk-och skolbibliotek inte skapar mervärde. Vi producerar inga varor som sedan kan säljas för att generera vinst dvs. vi är inte produktiva i kapitalistisk mening. Däremot utför vi ett reproduktivt arbete - vi bidrar till skapandet av kompetent arbetskraft, till att den existerande arbetskraften kan reproduceras så att den kan gå till jobbet nästa dag genom att bidra med intellektuell stimulering och avkoppling som laddar batterierna. Med andra ord är vi arbetare, om än med olika grad av utbildning och inflytande över arbetssituationen beroende på om vi är assistenter eller bibliotekarier, som utför en väldigt viktig uppgift även om vi inte producerar mervärde.

Är det ett helt frivilligt val för oss att jobba? Nej. Att vi läser kulturdelen först i tidningen ändrar inte på detta faktum. Vi arbetar för att betala hyran, amortera lån och få mat på bordet (att sen biblioteksarbete är ett grymt givande arbete är en annan sak). Med andra ord måste vi jobba för att överleva då vi inte har några samlade förmögenheter att leva av och därmed inte kan leva av vårt ägande.

Om vi nu är (kultur)arbetare och tillhör den arbetande klassen (om än ett högutbildat skikt av denna - vanligen och i strikt marxistisk mening felaktigt kallad medelklassen) står vi i motsättning till samhällets andra klass, borgarklassen. Härur kommer relevansen för klassanalysen - är vi, biblioteksassistenter och bibliotekarier, del av den klass som har möjlighet att förändra samhället? Det är en viktig fråga att få svar på för att se vår roll som förändringskraft och vår styrkeposition. Om vi är (kultur)arbetare delar vi samma grundläggande intressen som hela klassen.

Som med alla andra som arbetar vill man få oss att jobba så mycket som möjligt så billigt som möjligt. Att det inte finns tillräckligt med personal på biblioteken är helt enkelt för att personal är en kostnad för arbetsköparen, ofta kommunen. Kan man dra in, drar man in för att säkra budgeten. Bättre att färre jobbar mer i ett högre tempo för en mindre kostnad så att siffrorna går ihop. De reella konsekvenserna för oss som faktiskt jobbar ute i verksamheterna är sekundärt. Vi däremot vill jobba i vår egen takt, ha tillräckligt med personal för att klara alla uppgifter utan stress och ha en bra lön. Härur uppstår en konflikt, en konflikt som det talas tyst om, där nävar knyts i fickorna men ingen vågar bli en bråkmakare och aktivera sig och ställa krav (än). Denna konflikt är klasskamp. Helt enkelt.
Kristian Schultz

Sommargrodor

bisbloggen lovar att fortsätta publicera grodor och andra dumheter från våra beslutsfattare, inom och utom biblioteksvärlden, även om alla kanske inte är lika stora som den afrikanska Goliatpaddan på bilden. Läsekretsen får gärna hjälpa till med att bidra, kommentera, kritisera, reagera, berömma - eller skicka egna inlägg till undertecknade
ingrid.atlestam@gmail.com
mats.myrstener@gmail.com

Sommarboktips

I väntan på kulturchefen Christer Hermanssons nya bok Kulturchefen (som utspelas i centralorten Strangeness) väljer jag som sommarläsning:
Ivan Turgenjev: Rudin (nyöversättning 2006, förlaget Ruin)
Fabian Göransons seriebok om Strindberg, Inferno (Kolik förlag)
Svensk bokhandels höstboksnummer
Arne Högström: Möte med trollen : en berättelse från Åker. (Min arbetskamrat Arnes andra bok, en märklig berättelse från Roslagen för hundra år sedan. Ordvitsig, både isländsk spöksaga och grym pilsnerfilm. Kan beställas från Instant Book eller nätbokhandeln.)
Dan Andersson: Folkbibliotek makt och disciplinering. En genealogisk studie av folkbiblioteksområdet under 1900-talet (avh. i pedagogik från Stockholms universitet)
Sveriges statsministrar under 100 år. (Ett digert samlingsverk om politikerna som format 1900-talet t.ex. gentlemannapolitikern Karl Staaf, fredspristagaren Branting, landsfadern Per Albin, Tage Erlander och hans tid, då Sverige enligt författaren Rolf Alsing var världens mest avancerade välfärdsstat, kohandlaren Bramstorp, eller teflonpolitikern Carl Bildt, kritiskt skärskådad av statsvetaren Tommy Möller - och fram till Björn Elmbrants välskrivna porträtt av Fredik Reinfeldt. Böckerna levereras i en samlad box av 100 års svensk statsministerhistoria, 22 små behändiga lättlästa häften om ca 120 sidor styck. En prydnad i varje folkbibliotek med folkbildarambitioner.)
Joel Kovel: The enemy of nature : the end of capitalism or the end of the world? (Förf. är de grönas talesman i USA, och presidentkandidat. Utg. av Zed books, London)
Walter Benjamin: Pasagearbetet : Paris, 1800-talets huvudstad. Essäer om kapitalism, konst och kommersialism från varuhusens Paris.
Richard Pipes: Communism : a history. (Ett kortfattat 150-sidigt bokslut över Sovjetkommunismen, av en av dess största kritiker. Lättläst. )
Maria Hamberg: Drömfabriken (Ordfront). Roman som utspelas på verkstadsgolvet, en bilfabrik i Södertälje, där "livet är en dröm".
(Fler boktips från Metro: Hjalmar Söderberg: Doktor Glas (Jonas Moström), Muriel Barbery: Igelkottens elegans (Carina Nunstedt), Fay Weldon: En styvmors dagbok (Katerina Janouch), Anna Gavalda: Lyckan är en sällsam fågel (Elisabet Nemert), Donna Tartt: Den hemliga historien (Viggo Cavlling), Alice Munro: Kärlek, vänskap, hat (Mons Kallentoft), Gun-Britt Sundström: Maken (Lena Sundström).
Den svettige bloggredaktören i Stockholm tar nu semester, åter ca 1/8. Glad sommar till alla!
Mats Myrstener

Har ordets makt kapitulerat?

I slutet av förra seklet bar vi knappar från stora landet i väster med texten " A book is a weapon". Nu tycks läget blivit än mer vilda västern enligt artikel i Aftonbladet .
Det är tydligen inte längre med två tomma händer som man tar sig fram, utan med hjälp av kulor. Även här skjuts det mer än någonsin och vapnen blir fler och fler.
Ordets makt, vad hände med den? Minns ett ungt par som hade ett anslag med texten "I detta hem är endast verbal agression tillåten". Det behövs fler sådana lappar?
Det är ofta när orden saknas som agressionen tar sig mer våldsamma uttryck, ett rikt språk är en fredsbevarande styrka. Så visst ska bibliotekarier vara beväpnade, men med ord, mening och sammanhang och kanske en lågmäld liten flöjt, men inga andra pipor!
Om nu vindsnurror kan stoppa jasplan, så borde väl ord och dessas boning, bibliotek, kunna stoppa kulor? Men då måste de få kosta en del kulor!

Ingrid Atlestam

Pausfågla i sommar

I min barndom spelades alltid en pausfågel i radio, de fanns också på EP-skivor från SvR. Det började 1963, och efter ett uppehåll på 1990-talet har denna trevliga och folkbildande tradition tagits upp på nytt.
Bilden visar en busksångare, lite ovanlig i Sverige, vanligare i Finland och Ryssland. Men den finns, och hörs mest på kvällar och nätter.
Själv är jag ganska bra på fåglar, men sämre på träd och blommor. Men man lär ju för hela livet, eller hur?
Lyssna på busksångaren, http://sverigesradio.se/sida/gruppsida.aspx?programid=3275&grupp=6546&artikel=2777839
Mats Myrstener

Tillgänglighet och visualisering

Nu i juli kan det påminnas att 2010 är tillgänglighetsåret. Myndigheten Handisam har en kalender för hur man under året kan jobba med frågorna på den egna arbetsplatsen. Tillgänglighet är ett brett begrepp och kan tyvärr kännas lite krångligt, men handlar i slutändan om demokrati och inflytande. Handisam skriver: ”Det som hindrar människor från att bli delaktiga ska identifieras och avlägsnas.” Oavsett om det är fysiska eller kognitiva hinder.

Som webmaster konstaterar jag att tillgänglighet (och användbarhet) på webben handlar om lika delar teknik och informationsförmedling. Du kan ha en sajt som är perfekt kodad och funkar med alla webbläsare, men som är så krångligt skriven att läsaren stupar där. Å andra sidan kan ni vara ett helt lag slipade skribenter låsta bakom en teknisk lösning som utesluter en målgrupp genom att de överhuvudtaget inte når webbplatsen. Riktlinjer för de mer tekniska bitarna hittar du främst via eutveckling.se, och validerat.se gör regelbundna tester av olika offentliga webbplatser. Hur klarar sig din kommun eller organisation?

För alla som sysslar med det skrivna och lästa ordet är Centrum för lättläst en resurs. Med uppdraget ”att göra texter tillgängliga för människor som av olika anledningar har lässvårigheter eller är otränade läsare” hittar man hos dem särskilda sidor för bibliotek.

I en snävare mening handlar tillgänglighet alltså om att göra information begriplig. På sajten Information is beautiful gör brittiske ”datajournalisten” och informationsdesignern David McCandless detta genom att visualisera data. Fakta sätts i relation, statistik presenteras på nya sätt. Ett av exemplen, dock inte visuellt märkvärdigt, visar länders topplaceringar - ”alla är bäst på nåt” - inom olika mer eller mindre smickrande områden. Georgien har visst flest biblioteksböcker per invånare, Estland högst ”adult literacy” och Australien är i topp på bilstölder. Sverige leder i grenen antal operativa kärnreaktorer per capita – vilket ju är särskilt intressant att uppmärksamma 2010, det tänkta slutåret för svensk kärnkraft enligt folkomröstningen 1980.

Nog för att många av visualiseringarna är snygga, men än mer tilltalande för den källkritiske är referenserna till datakällorna, inte sällan sammanställda i öppna kalkylblad, och omsorgen att uppdatera och säkerställa. Inför kommande projekt ber McCandless om allmänhetens hjälp, genom s. k. crowdsourcing.

Kanske borde KB:s expertgrupp för biblioteksstatistik och Kulturrådet kolla närmare på metoden och låta visualisera sina årliga siffror på fler sätt än med tabeller och staplar. Skulle vi möjligen se oväntade relationer? Skulle nuffrorna, utöver kvantitet, säga mer också om kvalitet?

Kalle Laajala

Bilden: David McCandless: The Billion Dollar Gram (cc-by-nc)

Das Ding an sich

I Metro idag läser jag om hur man som arbetslös ska marknadsföra sig själv. "Tänk dig att du är en tandkräm" säger Catharina Sjögren på Coach Effect, och kallar det "reklambyråmetoden".
Istället för att skriva långa CV med vad du gjort och vill göra, ska du bifoga snygga bilder av dig själv, tryfferade med korta slogans där man skapar en "upplevelse" av sig själv. Några träffsäkra meningar räcker. "Att kommunicera en produkts egenskaper är inte alls lika starkt som att berätta om den transformerande inverkan som dessa egenskaper har", säger Sjögren.
Hur var det Marx sa: Människan blir blott en vara på kapitalismens marknad, dvs ett ting utan vare sig själ eller djupare värde. En "tandkräm" blott och bart.
Problemet är ju bara att det finns hur många sorters tandkräm som helst att välja bland. Så den som borstar tänderna noga och ler sitt vackraste leende får ändå jobbet till sist?
Mats Myrstener

En fråga om genus?

Carl Bildt, teflonpolitikern, fortsätter ogenerat regera trots anklagelserna mot Lundin Oil om indirekt deltagande i folkmordet i södra Sudan. Och idag läser jag i Metro att Sven Otto Littorin (som fejkade sin akademiska examen från USA) av tingsrätten dömts att betala underhåll för sina tre barn med 200.000 kronor, mot sin vilja. I de flesta länder skulle detta vara gefundenes fressen för medias journalister, men icke i Sverige.
Men när Mona Sahlin betalade en Toblerone med riksdagens betalkort, då igångsattes ett sällan skådat mediadrev, som inte upphört än.
Är det inte en konstig medial genusvärld vi lever i?
Mats Myrstener