Vi publicerar gärna detta med Christers godkännande:
"Jag vill nominera föreningen/tidskriften BiS/bis till Bengt Hjelmqvists pris. För att BiS/bis med oförtröttlig energi i alla år stått/står för folkbildningens roll på folkbiblioteken och för att tidskriften har ett internationellt perspektiv på biblioteksfrågorna. bis är en oumbärlig bibliotekstidskrift för alla som bryr sig om bibliotek på riktigt. bis tar ställning för informations- och yttrandefrihet, demokrati och jämlikhet.
Christer Hermansson, kulturchef, Strängnäs kommun"
lördag 31 januari 2009
fredag 30 januari 2009
Barnboksförfattare från tredje världen och fackligt engagemang
I samband med förberedandet av BiS 40-årshistorik träffade jag Sven Hallonsten, numera pensionerad bibliotekarie och tidskriftsredaktör, som var med och startade vår förening på gamla biblioteksskolan i Solna 1969. Han tipsade mig då om en ny bok han redigerat tillsammans med författaren Britt Isaksson, "Världens barnboksförfattare", som porträtterar 37 barnboksförfattare och illustratörer från tredje världen.90 procent av alla översatta böcker kommer från England eller USA. Var är alla författare från Afrika, Sydamerika, Asien, kan man undra? Är det bara en fråga om otillgängliga språk? Eller ointresse från förlagens sida? Här kan man istället läsa om barnlitteraturen från Indien, Palestina, Sydafrika och Venezuela, för att bara nämna några exempel.
Boken är utgiven av Bibliotekstjänsts förlag, liksom den historik "Bibliotekarie - 70 år av facklig kamp", som utkom förra året. Den boken ville uppmärksamma att det var sjuttio år sedan Svenska folkbibliotekarieföreningen (SFF) bildades 1938. En av föregångarna var den assistentförening som startats på Stockholms stadsbibliotek av bl.a. marxisten Arnold Ljungdal, som arbetade som bibliotekarie på Medborgarplatsens bibliotek.
De statligt anställda bibliotekarierna formerade sig inte förrän 1958, 1997 gick man samman i SACO-föreningen DIK. Vi får anledning att återkomma till historiken, och till det faktum att bibliotekariernas fackliga kamp, som tidigt var en BiS-fråga, fortfarande är så svag och obeslutsam. Utdelningen i lönekuvertet är också usel, vi är den sämst avlönade akademikergruppen, inte minst om man jämför med lärarförbundet eller med arkivarierna. "Månskenshumanister" kallade min lärare Lill Andrén oss bibliotekarier. Det ligger något i den karakteristiken.
Mats Myrstener
Storregioner gynnar inte demokratin, men kanske biblioteken?
Utvecklingen mot allt större regioner gynnar inte demokratin. Medan t.ex. Finland och Norge värnar om sina småkommuner, har Sverige alltid föredragit stora enheter. Men när hela Skåne slås samman till en jätteregion, eller Västra Götaland, så börjar man undra? Ju längre ifrån maktens centrum man står, desto svårare att göra sin röst hörd, känns det som.
Inträdet i EU var förödande för svensk demokrati. Däremot gynnas nog biblioteken av stora organisationer, åtminstone om man får tro gamle sociologen Max Weber. Han karakteriserade stora organisationer som effektiva maskiner, men varnade också för det likformiga tänkandet som hotar demokratin i organisationerna, den ”järnbur av föreställningar” som blir följden av likriktningen.
Det katastrofalt låga valdeltagandet i förra EU-valet bär syn för sägen. Det politiska ointresset, som Chantal Mouffe varnar för, och den Weberska byråkratiapparat som EU byggt upp, är förskräckande. Men för folkbiblioteken är stora organisationer att föredra, åtminstone på kommunal/regional nivå. Experimenten med stadsdelsnämnder har knappast varit särskilt lyckat, inte heller ur demokratisk synvinkel.
Gårdagens Debatt på TV med Janne Josefsson var som vanligt uppfriskande. Där blottlades en rasistisk kultur som spridits på Intensivvårdavdelningen på Södertälje sjukhus. Allt avslöjat av en modig manlig undersköterska. Både sjukvårdsledning och det lokala facket kläddes av in på bara kroppen. Det var en fröjd att se. Och beklämmande.
Mats Myrstener
Inträdet i EU var förödande för svensk demokrati. Däremot gynnas nog biblioteken av stora organisationer, åtminstone om man får tro gamle sociologen Max Weber. Han karakteriserade stora organisationer som effektiva maskiner, men varnade också för det likformiga tänkandet som hotar demokratin i organisationerna, den ”järnbur av föreställningar” som blir följden av likriktningen.
Det katastrofalt låga valdeltagandet i förra EU-valet bär syn för sägen. Det politiska ointresset, som Chantal Mouffe varnar för, och den Weberska byråkratiapparat som EU byggt upp, är förskräckande. Men för folkbiblioteken är stora organisationer att föredra, åtminstone på kommunal/regional nivå. Experimenten med stadsdelsnämnder har knappast varit särskilt lyckat, inte heller ur demokratisk synvinkel.
Gårdagens Debatt på TV med Janne Josefsson var som vanligt uppfriskande. Där blottlades en rasistisk kultur som spridits på Intensivvårdavdelningen på Södertälje sjukhus. Allt avslöjat av en modig manlig undersköterska. Både sjukvårdsledning och det lokala facket kläddes av in på bara kroppen. Det var en fröjd att se. Och beklämmande.
Mats Myrstener
Helsingborg sticker ut hakan
Helsingborgs Stadsbibliotek upplät de senaste två veckorna utrymme för en utställning arrangerad av palestinier i Helsingborg. Utställningen bestod bl.a. av information om palestinsk kultur och historia, fotoutställning med bilder på krigets offer (inkl. döda barn), banderoller där besökarna själva fick fylla i kommentarer kring kriget (mest fredstankar men även en del formuleringar såsom Israel = nazism, krossa Israel etc.), teckningar av barn, litteratur, med mera. Utställningen var bemannad av palestinier under öppettid. Personal på biblioteket samt palestinierna vid utställningen plockade bort eller strök över sådana kommentarer som upptäcktes och kunde ses som uppmaning till våld.
I en intervju i Helsingborgs Dagblad förklarade bibliotekschefen Elisabeth Aldstedt att biblioteket ser det som en del av vårt demokratiska uppdrag att vara en plats för information och debatt om aktuella frågor och att kriget i Gaza engagerar många i Helsingborg.
Utställningen har väckt debatt i pressen och på Biblist. Man anser att Helsingborgs stadsbibliotek tagit ställning i en politisk dagsfråga. Personligen tycker jag initiativet är värt allt stöd. Folkbiblioteket upplåter sina lokaler till en viktig samhällsdebatt. Det är bra.
Mats Myrstener
I en intervju i Helsingborgs Dagblad förklarade bibliotekschefen Elisabeth Aldstedt att biblioteket ser det som en del av vårt demokratiska uppdrag att vara en plats för information och debatt om aktuella frågor och att kriget i Gaza engagerar många i Helsingborg.
Utställningen har väckt debatt i pressen och på Biblist. Man anser att Helsingborgs stadsbibliotek tagit ställning i en politisk dagsfråga. Personligen tycker jag initiativet är värt allt stöd. Folkbiblioteket upplåter sina lokaler till en viktig samhällsdebatt. Det är bra.
Mats Myrstener
tisdag 27 januari 2009
Stöd litteraturhuset i Nynäshamn!
Två av Sveriges mest kända författare tillhörande den s.k. "statarskolan" var Ivar Lo-Johansson och Moa Martinson. Lo-Johansson var uppväxt i Södertörn på ett statargods, sydöst om Stockholm. Moa var uppväxt i Östergötland men flyttade till Ösmo nära Nynäshamn, där hon 1929-1940 sammanlevde med poeten Harry Martinson, som var från Blekinge.Nynäshamns kommun vill i det gamla elverket i Nynäshamn skapa ett Litteraturens hus, som ska ägnas de ovannämnda författarna. På så sätt kan man skapa ett centrum för en av Sveriges intressantaste litterära strömningar, arbetarlitteraturen, för utställningar, föredrag, och dokumentinsamling. Planerna är långt framskridna, men pengar saknas fortfarande.
Stöd projektet genom att gå in på hemsidan
http://www.litteraturhusnynas.se/ och bli medlem!
Mats Myrstener
Demokrati och politiska samtal
Professor Chantal Mouffe, född i Belgien 1943, studentaktivist 1968, har i flera böcker (den senaste, Om det politiska på Tankekrafts förlag) understrykt betydelsen av det politiska samtalet, och av ett brett spektrum av politiska alternativ. Den utveckling vi ser idag, mot en allt större konsensus mellan partier från vänster till höger, är farlig, menar hon. Den urvattnar det politiska samtalet och ger spelrum för ytterlighetspartier som inte har någon respekt för demokratin.Det handlar om att erkänna förekomsten av sociala klyftor, kön och klass, snarare än att försöka dölja det, och att försöka motarbeta orättvisa. På en global nivå talar hon om förekomsten av flera moderniteter - inte bara det västerländska, moderna samhällets rationalitetsfixerade modernitetsbegrepp. Hon talar om betydelsen av en skriven konstitution, där demokratin stadfästs, och som står över kulturella traditioner som innebär förtryck av kön eller oliktänkande.
Det politiska samtalet bygger inte på konsensus utan på skilda meningar, på ”antagonism”, som måste släppas fram om inte demokratin ska ta allvarlig skada. Det går rätt väl i linje med vad BiS hävdat genom åren – att biblioteket också måste vara ett forum för diskussion om politik och demokrati. Idag när Sverigedemokraterna är på väg in i Sveriges riksdag är det viktigare än någonsin att denna diskussion förs. Bara i det politiska samtalet blottas nämligen svagheterna i antagonistens argumentation.
Mats Myrstener
måndag 26 januari 2009
Siffror, siffror, siffror
Det är julafton för kalenderbitaren, jag tillhör den kategorin, när årets Statistisk årsbok (2009) dimper ner i bokinkastet. Hur står det till med bokläsandet? Åjovars. 44 procent av svenska kvinnorna är ”vaneläsare”, 25 procent av männen, det visste man ju förut? Hur är det med nedläggningarna av folkbibliotek? Jo, 377 ”bibliotekssystem” (HB+filialer) har blivit 292, mellan 1990 och 2007. Men siffrorna är svårtolkade, för man räknar inte sjukhusbibliotek längre i statistiken, bara TPB och Svenska sjömansbiblioteket. Antalet böcker däremot, har minskat från 47 miljoner volymer, till 40, så en nedgång är det, liksom boklånen, som gått ner från 78 miljoner 1987, till 57 miljoner 2007. Alltså en nedgång på 20 miljoner utlån!
Finns det ingen tröst i bedrövelsen? Jo, antalet utlån av AV-media har ökat, och faktiskt antalet ”vaneläsare” också. De som läser läser alltså allt mer, medan antalet ”ströläsare” däremot minskat markant. Utlån av facklitteratur har ökat procentuellt, och barnlitteraturen är nästan femtio procent av alla utlån. Folkbibliotekens driftskostnader är mer än dubbelt så höga sammanlagt, som driftkostnaderna för alla forskningsbibliotek i Sverige.
Folkbiblioteken kostar 3,5 miljarder per år om jag räknat rätt. Det är en miljard mer än 1990, ändå minskar utlånen så markant? Allt kan väl inte skyllas på inflationen, eller?
Mats Myrstener
Finns det ingen tröst i bedrövelsen? Jo, antalet utlån av AV-media har ökat, och faktiskt antalet ”vaneläsare” också. De som läser läser alltså allt mer, medan antalet ”ströläsare” däremot minskat markant. Utlån av facklitteratur har ökat procentuellt, och barnlitteraturen är nästan femtio procent av alla utlån. Folkbibliotekens driftskostnader är mer än dubbelt så höga sammanlagt, som driftkostnaderna för alla forskningsbibliotek i Sverige.
Folkbiblioteken kostar 3,5 miljarder per år om jag räknat rätt. Det är en miljard mer än 1990, ändå minskar utlånen så markant? Allt kan väl inte skyllas på inflationen, eller?
Mats Myrstener
fredag 23 januari 2009
Var det bra så?
I januari tjänade alla löntagare i Sverige tillsammans 1,4 miljarder extra tack vare den nya skattesänkningen skriver Metro på första sidan idag. Det vill säga offentlig sektor förlorade 1,4 miljarder och kommer att göra det varje månad framöver och värre blir det, så länge detta livsfarliga skattesänkargäng har hand om våra gemensamma slantar. Detta samtidigt som kommuner och landsting vädjar om hjälp att klara välfärden och jobben. Regering säger nej, det gäller att rätta mun efter matsäcken och när matsäcken är tom ska man tydligen hålla mun!
De extra hundralappar som hamna på mitt konto denna månad hade jag hellre sett på bibliotekets budget och enligt många undersökningar genom åren så är jag inte ensam om det!
Ingrid Atlestam
De extra hundralappar som hamna på mitt konto denna månad hade jag hellre sett på bibliotekets budget och enligt många undersökningar genom åren så är jag inte ensam om det!
Ingrid Atlestam
Rättvisa och människovärde i det ekonomiska stålbadets tid
I skolan fick man lära sig att alla människor var lika mycket värda. Visserligen hade man en gnagande känsla av att det inte riktigt var sant, men ändå … Magistern hade ju alltid rätt? Och hemma rådde ännu större millimeter-rättvisa: när jag och mina tre bröder efter skolan delade upp kroppkakorna enligt strikt geometriska principer, avseende antal, omkrets och diameter på de vita bullarna.
Men millimeterrättvisa gäller ju inte ute i verkliga livet tyvärr. 13 israeler dog i kriget på Gazaremsan, mot trettonhundra palestinier. En nöjd Margot Wallström kvitterar ut fem miljoner i fallskärm när hon slutar som EU-kommissionär, men en vanlig Volvoarbetare får inte ett öre när han/hon blir arbetslös.
Och i morgontidningen stod häromdagen att på Timbro vill man ha en ny ”krismedvetenhet” hos svenska folket (känns ordet igen?). Vi måste inse att det är bra med ekonomiska kriser och besparingspaket. (Som Alliansen säger: spara dig ur krisen!) Det är som forna tiders krig: ett renande stålbad där veklingarna sållas bort. Och chefen för Ericsson menade att nu ska vi ”spara oss ur krisen”. Men det gällde förstås bara på arbetssidan, inte för aktieägarna.
BiS har i många år förfäktat idén om det ”rättvisa biblioteket”. Men kan biblioteket vara ”rättvist” när samhället man verkar i inte är det? Se där något djupt filosofiskt att grunna på när himlen är blå som skummjölken man drack som liten och luften krispigt kall och klar. Och halva EU, den fattiga halvan, fryser och får lunginflammation för att ryssarna använder sin gas som politiskt påtryckningsmedel.
När vi häromdagen gick på Medborgarplatsens bibliotek för att se på gratisfilm (Narnia II) insåg jag att folkbiblioteket fortfarande också är en öppen, god och tillgänglig plats för många avsigkomna och frysande individer i vårt välfärdssamhälle. Stick i stäv med rådande kylslagna kulturklimat tar många del av vad biblioteket har att bjuda, helt gratis. Folkbiblioteket är i själva verket vårt lands största och mest utnyttjade kulturinstitution. Jag förstår att det sticker i ögonen på vissa moderata politiker.
”Rättvisa” enligt biblisk, israelisk, princip, eller den mer modernare Timbro-rättvisan, som bygger på taxeringskalendern? Eller finns det en annan sorts rättvisa? Är vi på biblioteken rättvisa föredömen? Har vi gett upp tanken på att försöka nå alla medborgare i stat och kommun?
Mats Myrstener
Men millimeterrättvisa gäller ju inte ute i verkliga livet tyvärr. 13 israeler dog i kriget på Gazaremsan, mot trettonhundra palestinier. En nöjd Margot Wallström kvitterar ut fem miljoner i fallskärm när hon slutar som EU-kommissionär, men en vanlig Volvoarbetare får inte ett öre när han/hon blir arbetslös.
Och i morgontidningen stod häromdagen att på Timbro vill man ha en ny ”krismedvetenhet” hos svenska folket (känns ordet igen?). Vi måste inse att det är bra med ekonomiska kriser och besparingspaket. (Som Alliansen säger: spara dig ur krisen!) Det är som forna tiders krig: ett renande stålbad där veklingarna sållas bort. Och chefen för Ericsson menade att nu ska vi ”spara oss ur krisen”. Men det gällde förstås bara på arbetssidan, inte för aktieägarna.
BiS har i många år förfäktat idén om det ”rättvisa biblioteket”. Men kan biblioteket vara ”rättvist” när samhället man verkar i inte är det? Se där något djupt filosofiskt att grunna på när himlen är blå som skummjölken man drack som liten och luften krispigt kall och klar. Och halva EU, den fattiga halvan, fryser och får lunginflammation för att ryssarna använder sin gas som politiskt påtryckningsmedel.
När vi häromdagen gick på Medborgarplatsens bibliotek för att se på gratisfilm (Narnia II) insåg jag att folkbiblioteket fortfarande också är en öppen, god och tillgänglig plats för många avsigkomna och frysande individer i vårt välfärdssamhälle. Stick i stäv med rådande kylslagna kulturklimat tar många del av vad biblioteket har att bjuda, helt gratis. Folkbiblioteket är i själva verket vårt lands största och mest utnyttjade kulturinstitution. Jag förstår att det sticker i ögonen på vissa moderata politiker.
”Rättvisa” enligt biblisk, israelisk, princip, eller den mer modernare Timbro-rättvisan, som bygger på taxeringskalendern? Eller finns det en annan sorts rättvisa? Är vi på biblioteken rättvisa föredömen? Har vi gett upp tanken på att försöka nå alla medborgare i stat och kommun?
Mats Myrstener
torsdag 22 januari 2009
Marx memorial library fyller 75
2008 fyllde Marx memorial library, address 37 A, Clerkenwell green, i London, 75 år. 1933 grundades det i ett hus som tidigare varit skola för fattiga walesiska barn, The Welsh Charity school, och senare tillhåll för The Patriotic club, en radikal politisk klubb för vänstersocialister, med konstnären William Morris och Marx dotter Eleanor som medlemmar. Familjen Marx bodde i huset mellan 1850-1856.
Biblioteket som är öppet för allmänheten är ca 40.000 volymer stort, specialområden är Marx, Engels och Lenins skrifter, Spanska inbördeskriget, socialistiska frågor och fackligt material från Storbritannien. 75-årsdagen firades med en vackert illustrerad historik, där bibliotekets och Marx betydelse i Storbritannien skildras fram till dags dato.
Biblioteket som är öppet för allmänheten är ca 40.000 volymer stort, specialområden är Marx, Engels och Lenins skrifter, Spanska inbördeskriget, socialistiska frågor och fackligt material från Storbritannien. 75-årsdagen firades med en vackert illustrerad historik, där bibliotekets och Marx betydelse i Storbritannien skildras fram till dags dato.
I finanskrisens spår ökar intresset för Marx. Han är en "krisindikator" säger chefen för Dietz bokförlag, som ger ut den stora Marx-Engels Gesamtausgabe (i SvD 18 oktober). I Östtyskland är kommunisterna fortfarande det största politiska partiet (Die Linke). Das Kapital och Det kommunistiska manifestet är fortfarande två av världens mest tryckta skrifter. Marx analys av världsekonomin har fortfarande högsta aktualitet.
Marx är begravd på Highgate cemetery i London. Hans födelsehus, i Trier, söder om Bonn, är idag museum.
Se även bibliotekets hemsida
http://www.marx-memorial-library.org/
Se även bibliotekets hemsida
http://www.marx-memorial-library.org/
Mats Myrstener
onsdag 21 januari 2009
Från abc till 123
KB har bestämt sig för Dewey och SB rekommenderar resten av biblioteksvärlden att följa denna globaliseringstrend. Först säljer man BTJ och nu vill man inte längre förvalta klassifikationssystemet, så det är verkligen hög tid för en nationell bibliotekspolitik med en stark central myndighet.
Varje sätt att kategorisera världen och ettikettera all kunskap, alla upplevelser och fenomen speglar givetvis en världsbild, en ideologi, ett sätt att tolka. Som så riktigt påpekas i SBs lilla utredning om för- och nackdelar med övergång till Dewey så är det en amerikansk världsbild man beslutat att övergå till.
Några större fördelar för folkbiblioteken ser man inte, utan det är väl bara att ta skeden, eller snarare knubben, i vacker hand och plita dit siffrorna så småningom.
Det gick rätt trögt att en gång införa SABsystemet, den sista filialchef som vägrade i Göteborg hotades bli fråntagen sin tjänst och då gav hon sig, men vi är ju mycket mer förändringsbenägna nu!
Ingrid Atlestam
Varje sätt att kategorisera världen och ettikettera all kunskap, alla upplevelser och fenomen speglar givetvis en världsbild, en ideologi, ett sätt att tolka. Som så riktigt påpekas i SBs lilla utredning om för- och nackdelar med övergång till Dewey så är det en amerikansk världsbild man beslutat att övergå till.
Några större fördelar för folkbiblioteken ser man inte, utan det är väl bara att ta skeden, eller snarare knubben, i vacker hand och plita dit siffrorna så småningom.
Det gick rätt trögt att en gång införa SABsystemet, den sista filialchef som vägrade i Göteborg hotades bli fråntagen sin tjänst och då gav hon sig, men vi är ju mycket mer förändringsbenägna nu!
Ingrid Atlestam
tisdag 20 januari 2009
Harry Potter for president!
"Världen blir bättre när den gillar USA" stod det i morgontidningen, och sedan följde sex sidor med information om vad USA:s 44:e president Barack Hussein Obama skulle ägna sig åt under dagen som gått, och som slutade med att helikoptern med presidentparet Bush, sörjd av få, försvann över Washington, i riktning Texas.
Obamas "bästa bok" är Herman Melvilles Moby Dick, som han förmodligen läste i skolan, som de flesta amerikanska barn åtminstone får göra i utdrag. Och han sägs ha läst alla delarna av Harry Potter, tillsammans med sina döttrar. Och nog behöver han en trollkarls magiska händer! Sällan har så många förhoppingar vilat på en enda svart mans spensliga skuldror.
Melvilles Kapten Ahab jagade förgäves den vita valen över hela Atlanten, en sinnebild av en manisk besatthet som gränsar till galenskap. Min egen generation älskade att hata USA, ibland kanske lite väl urskiljningslöst och ibland med en besatthet som kan påminna om jakten på den vita undflyende och ständigt gäckande valen.
Man vill ändå tro att det ska gå lite bättre med "den välsignade" (Barack på swahili) vid rodret? "Hope" var iallafall ordet för dagen.
Jag tänkte också på hur våra framgångsrika handikappidrottare slagit igenom, som framgick på den upphaussade idrottsgalan på TV. Obama har gett de svarta i USA en ny röst, och jag tror samma gäller för rullstolsfenomen som skytten Jonas Jacobsson och simmaren Anders Olsson.
Vid nästa OS i London ska Jacobsson tävla mot icke-handikappade i skytte. Vinner han guld så är det lika remarkabelt som att USA fått en svart president.
Och den optimism och det ideella arbete som burit fram Obama till segern är beundransvärd. Det kan man trots allt avundas "the land of good opportunities". För det kan väl knappast bli sämre därborta?
"Utan ett bra Amerika blir världen ett dåligt ställe", som det stod i morgontidningen. En gång var det ett föregångsland för de svenska folkbiblioteken. Men det var bra länge sen.
Mats Myrstener
Obamas "bästa bok" är Herman Melvilles Moby Dick, som han förmodligen läste i skolan, som de flesta amerikanska barn åtminstone får göra i utdrag. Och han sägs ha läst alla delarna av Harry Potter, tillsammans med sina döttrar. Och nog behöver han en trollkarls magiska händer! Sällan har så många förhoppingar vilat på en enda svart mans spensliga skuldror.
Melvilles Kapten Ahab jagade förgäves den vita valen över hela Atlanten, en sinnebild av en manisk besatthet som gränsar till galenskap. Min egen generation älskade att hata USA, ibland kanske lite väl urskiljningslöst och ibland med en besatthet som kan påminna om jakten på den vita undflyende och ständigt gäckande valen.
Man vill ändå tro att det ska gå lite bättre med "den välsignade" (Barack på swahili) vid rodret? "Hope" var iallafall ordet för dagen.
Jag tänkte också på hur våra framgångsrika handikappidrottare slagit igenom, som framgick på den upphaussade idrottsgalan på TV. Obama har gett de svarta i USA en ny röst, och jag tror samma gäller för rullstolsfenomen som skytten Jonas Jacobsson och simmaren Anders Olsson.
Vid nästa OS i London ska Jacobsson tävla mot icke-handikappade i skytte. Vinner han guld så är det lika remarkabelt som att USA fått en svart president.
Och den optimism och det ideella arbete som burit fram Obama till segern är beundransvärd. Det kan man trots allt avundas "the land of good opportunities". För det kan väl knappast bli sämre därborta?
"Utan ett bra Amerika blir världen ett dåligt ställe", som det stod i morgontidningen. En gång var det ett föregångsland för de svenska folkbiblioteken. Men det var bra länge sen.
Mats Myrstener
Se också det här inlägget från en israelisk kvinna om fred i Palestina, riktat direkt till USAs nye president som BiS-medlemmen Ulf Larsson skickat
Ta en titt på Globalarkivet
29 januari invigs nya hemsidan Globalarkivet, redigerad av Världsbiblioteket i Solidaritetshuset på Södermalm i Stockholm. Ett fulltextarkiv med material främst från tredje och fjärde världen. Kolla den!
http://www.globalarkivet.se/
söndag 18 januari 2009
Biblioteksbladet undrar också: Vad är ett bibliotek?
”Vad är ett bibliotek?” frågar sig BBL:s redaktör i senaste numret (2008:10). Hon fortsätter: ”[det] är en fråga som jag tror kommer att diskuteras mycket på det nya året. /…/ i branschen är det ofta sist och slutligen där som frågorna blir hängande: vad är ett bibliotek?”.
bisbloggen har ställt frågan några gånger under förra året, och det är bra att BBL nu hakar på den debatten. BiS behövs tydligen fortfarande, inte minst för BBL:s skull?
Och den som har svaret, får gärna kommentera här.
Mats Myrstener
bisbloggen har ställt frågan några gånger under förra året, och det är bra att BBL nu hakar på den debatten. BiS behövs tydligen fortfarande, inte minst för BBL:s skull?
Och den som har svaret, får gärna kommentera här.
Mats Myrstener
Från flydda tider (före Libris)
I vårt arkivforskande under helgen hittade jag följande notis i en Internbulletin, ett TT-meddelande från 5 oktober 1977:
"Statskontorets försök att använda datorer för att rationalisera arbetet vid 15 vetenskapliga bibliotek i Sverige har misslyckats. En planerad vinst på en miljon kronor per år har blivit en förlust på 4,5 miljoner.
Detta dystra resultat konstaterar riksdagens revisorer i en granskning av Libris, ett datorbaserat informationssystem vid vetenskapliga bibliotek.
Det nedslående resultatet beror på brister i projektets organisation, för lite personal, tekniska brister i datasystemet och dålig personalutbildning.
För att Libris skall ha någon framtid måste projektet få en teknisk översyn och en ny målsättning."
Så gick det till på "den gamla goda tiden"! Försöksverksamheten med Libris inleddes 1972, i IT-ålderns verkliga barndom. Men det blev ju bättre allt efterhand.
Mats Myrstener
"Statskontorets försök att använda datorer för att rationalisera arbetet vid 15 vetenskapliga bibliotek i Sverige har misslyckats. En planerad vinst på en miljon kronor per år har blivit en förlust på 4,5 miljoner.
Detta dystra resultat konstaterar riksdagens revisorer i en granskning av Libris, ett datorbaserat informationssystem vid vetenskapliga bibliotek.
Det nedslående resultatet beror på brister i projektets organisation, för lite personal, tekniska brister i datasystemet och dålig personalutbildning.
För att Libris skall ha någon framtid måste projektet få en teknisk översyn och en ny målsättning."
Så gick det till på "den gamla goda tiden"! Försöksverksamheten med Libris inleddes 1972, i IT-ålderns verkliga barndom. Men det blev ju bättre allt efterhand.
Mats Myrstener
lördag 17 januari 2009
Bibliotek och befrielse
"Just published:
Information and liberation: Writings on the politics of information
and librarianship by Shiraz Durrani
Information and liberation is a retrospective collection of Shiraz
Durrani's articles and conference papers on the politics of
information. The book documents the struggle for progressive and
relevant information policies and practices over a period of 25 years in Kenya, Britain, and other countries. The book records also the vision, struggles and achievements of many progressive librarians and activists to develop a system and a society which can meet the
information, social and cultural needs of all, particularly those
marginalised by forces of capitalism and imperialism."
BiS har sedan många år kontakt med Shiraz, han har medverkat såväl i tidskriften bis, som i ett av föreningens seminarium vid bokmässan. Läs mer om hans nya bok och andra radikala biblioteksböcker via länken till LJP här i högermarginalen!
Ingrid Atlestam
Information and liberation: Writings on the politics of information
and librarianship by Shiraz Durrani
Information and liberation is a retrospective collection of Shiraz
Durrani's articles and conference papers on the politics of
information. The book documents the struggle for progressive and
relevant information policies and practices over a period of 25 years in Kenya, Britain, and other countries. The book records also the vision, struggles and achievements of many progressive librarians and activists to develop a system and a society which can meet the
information, social and cultural needs of all, particularly those
marginalised by forces of capitalism and imperialism."
BiS har sedan många år kontakt med Shiraz, han har medverkat såväl i tidskriften bis, som i ett av föreningens seminarium vid bokmässan. Läs mer om hans nya bok och andra radikala biblioteksböcker via länken till LJP här i högermarginalen!
Ingrid Atlestam
En "sann" historia?
Vad är egentligen sant? En av bibliotekens mest utlånade författare har fått löpa gatlopp, självförvållat eller ej, degraderats (?) av KB från Lz till Hc, och den urgamla filosofiska frågan om vad som är "sanning" dyker genast upp, som gubben i lådan. (Och här rör det sig inte ens om Tage Danielssons favorituttryck, "sanno- likt", nej "sant" ska det vara.)
En annan gubbe, författaren Ivar Lo-Johansson, som skrivit mer självbiografiskt än kanske någon annan författare, kallade sin första svit självbiografiska böcker för just "självbiografiska berättelser" (den första var den underbara Analfabeten, som handlade om hans far som var statare i Sörmland).
När Lo-Johansson på gamla dar började om med att skriva sitt liv, med boken "Pubertet", kallade han böckerna "Memoarer". De förra böckerna fick signum Hc tror jag, men de senare Gcz. Själv tyckte Ivar Lo att de alla var lika "sanna", och han var mycket missnöjd med att hans böcker stod på olika hyllor i biblioteket. Helst skulle alla hans böcker, som var över sextio inom alla möjliga genrer, stå på samma ställe i biblioteket. Och helst så centralt så möjligt så att låntagaren hittade dom utan problem. Snart kanske det blir verklighet, när ganla SAB-systemet går i graven?
Aksel Sandemose å sin sida, skrev en gång att han som barn sett en "randig häst" ute vid norska kusten, en "zebra" skulle vi väl kalla den. Han anklagades av illvilliga kritiker för lögn, medan däremot hans alter ego Espen Arnakkes mord på en sjöman på Newfoundland av en kritiker faktiskt påstods vara "sant". Sandemose dementerade aldrig den senare uppgiften, mån om sin publicitet, däremot menade han att historien med "zebran" var fullständigt sann. Den var det för honom - för honom var den (i varje fall som han mindes den som barn, bedyrade han) absolut "sann". Sanningen var nämligen alltid "subjektiv" och kunde aldrig vara något annat.
Så vi kanske ska vara lite mer försiktiga med vad som är "sant" eller inte? Och minnas Peps Perssons sångklassiker "Falsk matematik". Att ett plus ett är två, är väl i varje fall helt sant? Det är i alla fall enligt Peps vårt (samhällets) sätt att räkna som gör "den fattige så fattig, och den rike så förbannat rik". Och det senare gäller ju i varje fall författaren till "Gömda".
Att vi sen tycker att det är orättvist, eller helt OK, det är en helt annan sak.
Att nya bis-numret dyker upp till veckan är i varje fall sant. Tror jag.
Mats Myrstener
En annan gubbe, författaren Ivar Lo-Johansson, som skrivit mer självbiografiskt än kanske någon annan författare, kallade sin första svit självbiografiska böcker för just "självbiografiska berättelser" (den första var den underbara Analfabeten, som handlade om hans far som var statare i Sörmland).
När Lo-Johansson på gamla dar började om med att skriva sitt liv, med boken "Pubertet", kallade han böckerna "Memoarer". De förra böckerna fick signum Hc tror jag, men de senare Gcz. Själv tyckte Ivar Lo att de alla var lika "sanna", och han var mycket missnöjd med att hans böcker stod på olika hyllor i biblioteket. Helst skulle alla hans böcker, som var över sextio inom alla möjliga genrer, stå på samma ställe i biblioteket. Och helst så centralt så möjligt så att låntagaren hittade dom utan problem. Snart kanske det blir verklighet, när ganla SAB-systemet går i graven?
Aksel Sandemose å sin sida, skrev en gång att han som barn sett en "randig häst" ute vid norska kusten, en "zebra" skulle vi väl kalla den. Han anklagades av illvilliga kritiker för lögn, medan däremot hans alter ego Espen Arnakkes mord på en sjöman på Newfoundland av en kritiker faktiskt påstods vara "sant". Sandemose dementerade aldrig den senare uppgiften, mån om sin publicitet, däremot menade han att historien med "zebran" var fullständigt sann. Den var det för honom - för honom var den (i varje fall som han mindes den som barn, bedyrade han) absolut "sann". Sanningen var nämligen alltid "subjektiv" och kunde aldrig vara något annat.
Så vi kanske ska vara lite mer försiktiga med vad som är "sant" eller inte? Och minnas Peps Perssons sångklassiker "Falsk matematik". Att ett plus ett är två, är väl i varje fall helt sant? Det är i alla fall enligt Peps vårt (samhällets) sätt att räkna som gör "den fattige så fattig, och den rike så förbannat rik". Och det senare gäller ju i varje fall författaren till "Gömda".
Att vi sen tycker att det är orättvist, eller helt OK, det är en helt annan sak.
Att nya bis-numret dyker upp till veckan är i varje fall sant. Tror jag.
Mats Myrstener
fredag 16 januari 2009
Två nya hemsidor
Kolla in de här två nya hemsidorna. HISS (humanistiska bibliotek i Stor-Stockholm), och Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek (som till stora delar gjorts av bis medarbetare Kalle Laajala):
http://www.hissbiblioteken.se/
http://www.arbark.se/
Mats Myrstener
http://www.hissbiblioteken.se/
http://www.arbark.se/
Mats Myrstener
Det mångspråkiga biblioteket – utveckling av interkulturella mötesplatser
Bland länkarna i högernmarginalen finns nu en ny, Mångspråkiga biblioteket. Det är en så kallad Ning, en början till en samlingsplats för allt och alla som är engagerade i att skapa Det mångspråkiga biblioteket. Klicka, läs och engagera dig i detta för folkbiblioteken och demokratin livsviktiga uppdrag!
Ingrid Atlestam
Ingrid Atlestam
I vems intresse?
Press Display, denna databas med ett urval tidningar från stora delar av världen i fulltext, vem ligger bakom den egentligen? Hur bekostas den, betalar tidningarna för att vara med eller får det betalt? För vem är den tänkt med det till synes något slumpartade urvalet? Ibland landets ledande tidningar, ibland udda landsortstidningar, inte sällan konservativa och alltid Wall Steet Journal. För vem i vems intresse och vem tjänar pengar på detta?
På webbplatsen få man inga ledtrådar, någon som vet något, eller köper biblioteken detta bara för att "ha nåt" på så många språk som möjligt, utan att se vad det är för gris som ligger i säcken??? Och att just gris är kanske inte alls vad de tilltänkta läsarna vill ha!
OSA!
Ingrid Atlestam
På webbplatsen få man inga ledtrådar, någon som vet något, eller köper biblioteken detta bara för att "ha nåt" på så många språk som möjligt, utan att se vad det är för gris som ligger i säcken??? Och att just gris är kanske inte alls vad de tilltänkta läsarna vill ha!
OSA!
Ingrid Atlestam
Var finns den socialdemokratiska idédebatten?
Var finns idédebatten inom arbetarrörelsen och socialdemokratin idag kan man fråga sig? En gång fanns den inom socialdemokratiska studentförbundet och andra studentrörelser, som Clarté och Den Yngre gubben/Laboremus i Lund. Efter Olof Palmes död 1986 känns det som om den idédebatten somnat av totalt?
Idéhistorikern Crister Skoglund tecknar i nya boken Från smedja till sambandscentral studentförbundets historia, som en tidig ”think-tank” för arbetarrörelsen, och frågar sig vad som kom efter 1970? Den socialdemokratiska tidningspressen är ett annat sorgebarn, en gång en tät skog av tidningar över hela landet, idag en allt glesare dunge. Akademikerna och forskarna inom rörelsen skildras med några intervjuer av redaktören Hanna Finmo. Finns det något till vänster om Stig-Björn Ljunggren och Widar Andersson? S-kvinnors nätverk Feministas? (Tillkommet som ett "alternativ" till Feministiskt initiativ.) Kan en politik utan idéer fungera undrar man? Hur går det med det demokratiska samtalet då?
Förlaget Premiss som ger ut boken, är knutet till arbetarrörelsen och ingår i tankesmedjan Arenagruppen, tillsammans med tidskriften Arena och bokförlaget Atlas. Därifrån intervjuas redaktören Håkan A. Bengtsson och ABF-Stockholms chef Göran Eriksson. LO:s Rättviseutredning, som det idag inte talas så mycket om, kommenteras också.
Mats Myrstener
Idéhistorikern Crister Skoglund tecknar i nya boken Från smedja till sambandscentral studentförbundets historia, som en tidig ”think-tank” för arbetarrörelsen, och frågar sig vad som kom efter 1970? Den socialdemokratiska tidningspressen är ett annat sorgebarn, en gång en tät skog av tidningar över hela landet, idag en allt glesare dunge. Akademikerna och forskarna inom rörelsen skildras med några intervjuer av redaktören Hanna Finmo. Finns det något till vänster om Stig-Björn Ljunggren och Widar Andersson? S-kvinnors nätverk Feministas? (Tillkommet som ett "alternativ" till Feministiskt initiativ.) Kan en politik utan idéer fungera undrar man? Hur går det med det demokratiska samtalet då?
Förlaget Premiss som ger ut boken, är knutet till arbetarrörelsen och ingår i tankesmedjan Arenagruppen, tillsammans med tidskriften Arena och bokförlaget Atlas. Därifrån intervjuas redaktören Håkan A. Bengtsson och ABF-Stockholms chef Göran Eriksson. LO:s Rättviseutredning, som det idag inte talas så mycket om, kommenteras också.
Mats Myrstener
tisdag 13 januari 2009
Snart: bis nr 4 2008!
4. Ingrid Atlestam efterlyser mer demokratisk centralism inom biblioteksområdet och mycket annat i numrets fylliga notisavdelning
7. Communitydans i Alby: ett demokratiskt experiment. Tobias Willstedt
8. Sara Lindwall har läst Maud Hells nya bok Utveckla skolbiblioteket! : att starta och driva en bra verksamhet
9. När böckerna kom hem. Monica Zak. 1993 hörde Monica Zak historien om pojken som växte upp med strutsar. Nu har hans son fått hennes bok på arabiska
11. Fisksätra - en @rena för demokrati som behöver mera resurser. Mats Myrstener har läst en ny rapport
12 Berättelsen och arbetsplatsbiblioteket i fokus. Anteckningar från Boken på arbetsplatsen, Brunnsvik, 20-22 oktober 2008. Kalle Lajaala
13. Det kvalitetssäkrade folket. Sewilius Berg. Idag tar åsikter och anspråk på till exempel bibliotekens lokala aktiviteter och uppsökande verksamhet, dess roll som debattforum och kulturproducent, oproportionerligt mycket tid från ett mer djupgående kvalitetsarbete menar artikelförfattaren.
16. ”Vad är ett folkbibliotek?” Mats Myrstener har hittat några bra folkbibliotek - i Umeå och Hammarby sjöstad som svar på Bengt Nermans fråga i bis nr 3/08
17. Hemma hos Harry & Boken – ”mänsklighetens bestående minne” Mats Myrstener har talat med Harry Järv om och presenterar den nya stora biblioteksantologin som Harry är en av redaktörerna för
21. Folkbibliotek – kulturpolitikens bortglömda ryggrad. Ingrid Atlestam. En ny kulturpolitik måste leda till fler, öppnare och rikare bibliotek med bibliotekarier som inte bara är informationssökningexperter utan också besjälade litteraturförmedlare och folkbildare.
23. Om att lägga ut sin bibliotekspolitik på entreprenad. Siv Wold-Karlsen. Artikelförfattaren är kritisk mot upplägget av biblioteksseminarierna under ESF i Malmö och att BiS varit delaktigt i något som till stor del är lösliga nätverk utan täckning
25. Om ordets och bibliotekets makt. Svar till Siv Wold-Karlsen från Mikael Böök
27. BiS och ESF. Lena Lundgren svarar
28. Forumet, festen og den falske pressen. Anders Ericson rapporterar från ESF i Malmö
30. Vampyrer trivs bäst på bibliotek. Om Elizabeth Kostovas ”Historikern” Annsofi Lindberg
32. Återställer Obama arkivet? Centrala delar av Iraks arkivhandlingar finns i Pentagon. Bildspelspresentation bis 2008:4:
7. Communitydans i Alby: ett demokratiskt experiment. Tobias Willstedt
8. Sara Lindwall har läst Maud Hells nya bok Utveckla skolbiblioteket! : att starta och driva en bra verksamhet
9. När böckerna kom hem. Monica Zak. 1993 hörde Monica Zak historien om pojken som växte upp med strutsar. Nu har hans son fått hennes bok på arabiska
11. Fisksätra - en @rena för demokrati som behöver mera resurser. Mats Myrstener har läst en ny rapport
12 Berättelsen och arbetsplatsbiblioteket i fokus. Anteckningar från Boken på arbetsplatsen, Brunnsvik, 20-22 oktober 2008. Kalle Lajaala
13. Det kvalitetssäkrade folket. Sewilius Berg. Idag tar åsikter och anspråk på till exempel bibliotekens lokala aktiviteter och uppsökande verksamhet, dess roll som debattforum och kulturproducent, oproportionerligt mycket tid från ett mer djupgående kvalitetsarbete menar artikelförfattaren.
16. ”Vad är ett folkbibliotek?” Mats Myrstener har hittat några bra folkbibliotek - i Umeå och Hammarby sjöstad som svar på Bengt Nermans fråga i bis nr 3/08
17. Hemma hos Harry & Boken – ”mänsklighetens bestående minne” Mats Myrstener har talat med Harry Järv om och presenterar den nya stora biblioteksantologin som Harry är en av redaktörerna för
21. Folkbibliotek – kulturpolitikens bortglömda ryggrad. Ingrid Atlestam. En ny kulturpolitik måste leda till fler, öppnare och rikare bibliotek med bibliotekarier som inte bara är informationssökningexperter utan också besjälade litteraturförmedlare och folkbildare.
23. Om att lägga ut sin bibliotekspolitik på entreprenad. Siv Wold-Karlsen. Artikelförfattaren är kritisk mot upplägget av biblioteksseminarierna under ESF i Malmö och att BiS varit delaktigt i något som till stor del är lösliga nätverk utan täckning
25. Om ordets och bibliotekets makt. Svar till Siv Wold-Karlsen från Mikael Böök
27. BiS och ESF. Lena Lundgren svarar
28. Forumet, festen og den falske pressen. Anders Ericson rapporterar från ESF i Malmö
30. Vampyrer trivs bäst på bibliotek. Om Elizabeth Kostovas ”Historikern” Annsofi Lindberg
32. Återställer Obama arkivet? Centrala delar av Iraks arkivhandlingar finns i Pentagon. Bildspelspresentation bis 2008:4:
Läs Folkhögskolebiblioteksbloggen
... som länkar till bisbloggen och skolbiblioteksfrågan
http://folkhogskolebiblioteket.blogspot.com/2009/01/skolbibliotekets-lovsng.html
På bloggen finns också flera referenser och länkar till konflikten på Gazaremsan.
Mats Myrstener
http://folkhogskolebiblioteket.blogspot.com/2009/01/skolbibliotekets-lovsng.html
På bloggen finns också flera referenser och länkar till konflikten på Gazaremsan.
Mats Myrstener
lördag 10 januari 2009
"En ny förening är nödvändig!"
27 april 1969 träffades arton studerande på Skolöverstyrelsens bibliotekarieutbildning i Solna, för att diskutera bildandet av en ny biblioteksförening. Den existerande, Sveriges allmänna biblioteksförening, ansåg man inte var representativ längre för många av de unga radikala bibliotekarierna in spe. "Vi ansåg att vi i ovanstående frågor inte kan agera vare sig inom SAB:s sektion för enskilda medlemmar eller som yngreförbund inom Sveriges förenade folkbibliotekarier SFF. En ny förening är nödvändig.", skriver man i protokollet.
"Ovanstående frågor" presenterades i elva punkter, varav flera bär giltighet fortfarande, eller hur? T.ex.
Biblioteksdebatten förs isolerat från samhällsdebatten i stort, "av bibliotekarier, för bibliotekarier".
Bibliotekarier har svårt att agera gentemot chefer och styrelser, det måste till ett "progressivt nätverk" för konfliktsituationer.
Fackliga frågor bör diskuteras mer.
Utbildningen och fortbildningen behöver bevakas och kritiseras.
Skolbibliotekens (eländiga) situation bör uppmärksammas.
Könsrollsfrågor måste beaktas, särskilt som vårt yrke är utpräglat kvinnodominerat.
"Indoktrineringen på biblioteken måste angripas".
Tillsättningen av tjänster på biblioteksområdet behöver bevakas.
Bokpriser och författarstöd måste analyseras.
"Föreningen ska kunna samarbeta med alla politiska och kulturella föreningar".
Söndagen den 18 maj 1969 bildades BiS officiellt. Flera namnförslag kastades fram: Förening för "progressiva bibliotekarier", "socialistiska bibliotekarier", och t.o.m. "marxistiska bibliotekarier". Föreningens namn, Bibliotek i Samhälle, var det dock ingen diskussion om. Föreningen skulle ge ut en tidskrift, bis. Enda krav var att den skulle vara enkel, billig, och utkomma "ofta".
Man bifogade dock en brasklapp till programförslaget: "BiS skall verka för ett socialistiskt samhälle, inte skapa socialistiska bibliotek".
Hur det gick med det "socialistiska samhället" vet vi ju bättre nu, med facit i hand, men föreningen existerar fortfarande, den enda förening i sitt slag i Norden som fortfarande säger sig stå på "socialistisk grund". Den 14-15 mars hålls BiS årsmöte i Borås. Sedan vet vi förmodligen hur föreningens framtid ser ut? Vill du vara med och påverka den, så gå med som medlem!
Mats Myrstener
"Ovanstående frågor" presenterades i elva punkter, varav flera bär giltighet fortfarande, eller hur? T.ex.
Biblioteksdebatten förs isolerat från samhällsdebatten i stort, "av bibliotekarier, för bibliotekarier".
Bibliotekarier har svårt att agera gentemot chefer och styrelser, det måste till ett "progressivt nätverk" för konfliktsituationer.
Fackliga frågor bör diskuteras mer.
Utbildningen och fortbildningen behöver bevakas och kritiseras.
Skolbibliotekens (eländiga) situation bör uppmärksammas.
Könsrollsfrågor måste beaktas, särskilt som vårt yrke är utpräglat kvinnodominerat.
"Indoktrineringen på biblioteken måste angripas".
Tillsättningen av tjänster på biblioteksområdet behöver bevakas.
Bokpriser och författarstöd måste analyseras.
"Föreningen ska kunna samarbeta med alla politiska och kulturella föreningar".
Söndagen den 18 maj 1969 bildades BiS officiellt. Flera namnförslag kastades fram: Förening för "progressiva bibliotekarier", "socialistiska bibliotekarier", och t.o.m. "marxistiska bibliotekarier". Föreningens namn, Bibliotek i Samhälle, var det dock ingen diskussion om. Föreningen skulle ge ut en tidskrift, bis. Enda krav var att den skulle vara enkel, billig, och utkomma "ofta".
Man bifogade dock en brasklapp till programförslaget: "BiS skall verka för ett socialistiskt samhälle, inte skapa socialistiska bibliotek".
Hur det gick med det "socialistiska samhället" vet vi ju bättre nu, med facit i hand, men föreningen existerar fortfarande, den enda förening i sitt slag i Norden som fortfarande säger sig stå på "socialistisk grund". Den 14-15 mars hålls BiS årsmöte i Borås. Sedan vet vi förmodligen hur föreningens framtid ser ut? Vill du vara med och påverka den, så gå med som medlem!
Mats Myrstener
Satsa på skolbiblioteken!
De nordiska länderna hade för bara trettio år sedan världens mest utvecklade och utnyttjade folkbibliotek. När man i USA talade om ”the missing three-quarter”, det vill säga de 75 procent av invånarna som inte nåddes av folkbibliotekens tjänster, talade man i Norden bekymrat om ”the missing quarter”.
Men mycket har hänt sedan 1980 när toppen nåddes, och vad gäller grundskolebiblioteken har situationen aldrig varit tillfredsställande. 1991 upphörde Skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna som tillsynsmyndigheter för grundskolorna, som sedan dess varit en helt kommunal angelägenhet. Skolministern då hette Göran Persson.
Har kommunerna skött sitt huvudmannaskap för skolorna och dess bibliotek? Det råder nog delade meningar om det. Bibliotekslagens paragraf fem talar bara vagt om ”lämpligt fördelade skolbibliotek” vad gäller grundskolan. 400 folkbibliotek har lagts ner de senaste tio åren, 450.000 elever (7 av 10 skolor) saknar bemannade skolbibliotek. En tredjedel av alla 15-åringar läser aldrig en bok utom när man tvingas till det i skolan, bokbussar läggs ner, arbetsplatsbibliotek likaså. Och barn lånar allt mindre böcker. Siffrorna kommer från en utredning av Svensk biblioteksförening och internetsidan
http://www.skolbibliotek.se/
http://www.biblioteksforeningen.org/organisation/dokument/pdf/SkolbibliotekRapport.pdf
Ett skolbibliotek kan i princip se ut precis hur som helst. Ofta är det bara ett rum med lite böcker, uppställda på måfå som i bästa fall sköts av en skollärare på fritid. Inställningen att ”det där klarar väl vem som helst av” är märkligt långlivad.
Hur borde det vara då? Bibliotekslagen borde åtminstone innehålla en skrivning om en utbildad grundskolebibliotekarie på, säg tusen elever (det skulle innebära 450 nya tjänster bara på ”obemannade skolbibliotek”). Friskolor som vill starta skulle få visa på hur mycket pengar man tänker avsätta på bokinköp, och detta skulle sedan kontrolleras av Skolverket. Friskolorna saknar i stort sett helt befintliga skolbibliotek.
Sent ska syndaren vakna. För före jul meddelade plötsligt kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt att ett antal färska miljoner skulle satsas på skolbiblioteken i Stockholm. Men hur detta ska genomföras har vi inte fått veta. På 1990-talet var det vanligt att skolorna använde bokanslagen till att köpa datorer till eleverna. Inget ont i det. Men en dator till varje skolelev kan inte ersätta att man saknar skolbibliotek. Böckerna är en del i grundstenen för barns språkliga utveckling, och att skapa motsättningar mellan datorer och böcker tjänar inget syfte. Men man måste veta vad man talar om.
När Stockholms stadsbibliotek grundades 1928 placerades ofta filialerna i befintliga skolor. Det var ett snilledrag av skolborgarrådet Oscar Larsson, en kommunalpolitisk doldis i Stockholm, en skollärare från Göteborg som gjorde oändligt mycket för Stockholms kultur-, museum- och skolutbyggnad. Kombinationen folk-skolbibliotek i samma lokal är fortfarande oslagbar menar jag.
Stockholm och landet runtomkring har växt betydligt sedan 1970-talet, men på biblioteksfronten har mycket lite hänt. Vi kommer i framtiden att få betala dyrt om vi inte fortsätter utveckla våra folk- och skolbibliotek. Det är, om inte annat, ett hårt ekonomiskt argument!
Mats Myrstener
Men mycket har hänt sedan 1980 när toppen nåddes, och vad gäller grundskolebiblioteken har situationen aldrig varit tillfredsställande. 1991 upphörde Skolöverstyrelsen och länsskolnämnderna som tillsynsmyndigheter för grundskolorna, som sedan dess varit en helt kommunal angelägenhet. Skolministern då hette Göran Persson.
Har kommunerna skött sitt huvudmannaskap för skolorna och dess bibliotek? Det råder nog delade meningar om det. Bibliotekslagens paragraf fem talar bara vagt om ”lämpligt fördelade skolbibliotek” vad gäller grundskolan. 400 folkbibliotek har lagts ner de senaste tio åren, 450.000 elever (7 av 10 skolor) saknar bemannade skolbibliotek. En tredjedel av alla 15-åringar läser aldrig en bok utom när man tvingas till det i skolan, bokbussar läggs ner, arbetsplatsbibliotek likaså. Och barn lånar allt mindre böcker. Siffrorna kommer från en utredning av Svensk biblioteksförening och internetsidan
http://www.skolbibliotek.se/
http://www.biblioteksforeningen.org/organisation/dokument/pdf/SkolbibliotekRapport.pdf
Ett skolbibliotek kan i princip se ut precis hur som helst. Ofta är det bara ett rum med lite böcker, uppställda på måfå som i bästa fall sköts av en skollärare på fritid. Inställningen att ”det där klarar väl vem som helst av” är märkligt långlivad.
Hur borde det vara då? Bibliotekslagen borde åtminstone innehålla en skrivning om en utbildad grundskolebibliotekarie på, säg tusen elever (det skulle innebära 450 nya tjänster bara på ”obemannade skolbibliotek”). Friskolor som vill starta skulle få visa på hur mycket pengar man tänker avsätta på bokinköp, och detta skulle sedan kontrolleras av Skolverket. Friskolorna saknar i stort sett helt befintliga skolbibliotek.
Sent ska syndaren vakna. För före jul meddelade plötsligt kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt att ett antal färska miljoner skulle satsas på skolbiblioteken i Stockholm. Men hur detta ska genomföras har vi inte fått veta. På 1990-talet var det vanligt att skolorna använde bokanslagen till att köpa datorer till eleverna. Inget ont i det. Men en dator till varje skolelev kan inte ersätta att man saknar skolbibliotek. Böckerna är en del i grundstenen för barns språkliga utveckling, och att skapa motsättningar mellan datorer och böcker tjänar inget syfte. Men man måste veta vad man talar om.
När Stockholms stadsbibliotek grundades 1928 placerades ofta filialerna i befintliga skolor. Det var ett snilledrag av skolborgarrådet Oscar Larsson, en kommunalpolitisk doldis i Stockholm, en skollärare från Göteborg som gjorde oändligt mycket för Stockholms kultur-, museum- och skolutbyggnad. Kombinationen folk-skolbibliotek i samma lokal är fortfarande oslagbar menar jag.
Stockholm och landet runtomkring har växt betydligt sedan 1970-talet, men på biblioteksfronten har mycket lite hänt. Vi kommer i framtiden att få betala dyrt om vi inte fortsätter utveckla våra folk- och skolbibliotek. Det är, om inte annat, ett hårt ekonomiskt argument!
Mats Myrstener
söndag 4 januari 2009
Kommunicera mera!
Lördag 3 januari skrev kolumnisten Karin Thunberg i SvD http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2272171.svd om ord vi kunde vara utan det kommande året. ”Kommunicera” istället för ”prata, tala, meddela” var ett sådant ord, ”leverera” ett annat, i betydelsen ge någon något, producera något, mest använt i idrottssammanhang. Idag talar vi inte, vi berättar inte, vi ger inte besked, skriver Thunberg: vi kommunicerar.
”Kommunikationen” blir allt som oftast som med SJ, som förr gick ”på räls”, säkert som klockan, men idag? Nej, knappast, det vet alla som pendlar i Stockholm eller ute i landet. Och hur kommunikationen med kollegor, chefer och politiker, eller bristen på, fungerar på en arbetsplats vet alla som arbetar på bibliotek.
Andra ord Thunberg hoppas ska försvinna är ”fokusera” istället för att ”koncentrera sig” och ”absolut” istället för ”javisst”.
Jag kunde tillägga ord som ”organisationskonsult”,
”informationskompetent” (Christer Hermanssons hatobjekt), och alla anglicismer: issue, outsoursa, all-time-high, mejl, chatt, rapp, tag, etc.
Jag vill minnas att Joacim Hansson tagit upp detta med att ”kommunicera” i bibliotekssammanhang, och att han gav en känga åt den s.k. ”bloggosfären”. Vi kommunicerar ju idag via mejl (där har vi det, e-post ska det vara), chatt, blogg, och så det eviga sms-andet och knäppandet på mobiltelefonen.
I mitten på 1800-talet träffades Uppsalas intellektuella i Malla Silfverstolpes hem, som blev en sorts ”litterär salong”. Där idkade man högläsning av romaner och läste brev man fått från någon bekant, gärna på resa, och man skvallrade förstås om de senaste nyheterna från universitet och huvudstad. Det var den tidens ”kommunikation”. Nyheter färdades väldigt långsamt på den tiden.
Vi lever helt i en ny tidsålder, och den förändras med blixtens hastighet, alldeles för fort för många av oss. Efter många års funderande på vad som är ”modernitet” har jag väl åtminstone kommit fram till två saker: att den (det moderna samhället) ständigt förändras – och att det alltid går framåt, sällan åt det andra hållet. (Att även folkbiblioteket förändras i takt med det övriga samhället (spegelmetaforen) är kanske inte så konstigt? ) Så vi får nog leva med att fortsätta chatta, blogga, och sms-a (”messa”), för vem tror att den gamla skrivmaskinen, eller det skrivna personliga brevet eller protokollet någonsin återkommer? Till framtidens forsknings stora förtvivlan.
Men kommunicera – det lär vi nog fortsätta med. Till exempel på detta/denna kombinerade debattforum/elektroniska dagbok (”weblog”)? Som gärna tar emot ännu fler bidrag under detta år. God fortsättning på ett nytt spännande år!
Mats Myrstener
”Kommunikationen” blir allt som oftast som med SJ, som förr gick ”på räls”, säkert som klockan, men idag? Nej, knappast, det vet alla som pendlar i Stockholm eller ute i landet. Och hur kommunikationen med kollegor, chefer och politiker, eller bristen på, fungerar på en arbetsplats vet alla som arbetar på bibliotek.
Andra ord Thunberg hoppas ska försvinna är ”fokusera” istället för att ”koncentrera sig” och ”absolut” istället för ”javisst”.
Jag kunde tillägga ord som ”organisationskonsult”,
”informationskompetent” (Christer Hermanssons hatobjekt), och alla anglicismer: issue, outsoursa, all-time-high, mejl, chatt, rapp, tag, etc.
Jag vill minnas att Joacim Hansson tagit upp detta med att ”kommunicera” i bibliotekssammanhang, och att han gav en känga åt den s.k. ”bloggosfären”. Vi kommunicerar ju idag via mejl (där har vi det, e-post ska det vara), chatt, blogg, och så det eviga sms-andet och knäppandet på mobiltelefonen.
I mitten på 1800-talet träffades Uppsalas intellektuella i Malla Silfverstolpes hem, som blev en sorts ”litterär salong”. Där idkade man högläsning av romaner och läste brev man fått från någon bekant, gärna på resa, och man skvallrade förstås om de senaste nyheterna från universitet och huvudstad. Det var den tidens ”kommunikation”. Nyheter färdades väldigt långsamt på den tiden.
Vi lever helt i en ny tidsålder, och den förändras med blixtens hastighet, alldeles för fort för många av oss. Efter många års funderande på vad som är ”modernitet” har jag väl åtminstone kommit fram till två saker: att den (det moderna samhället) ständigt förändras – och att det alltid går framåt, sällan åt det andra hållet. (Att även folkbiblioteket förändras i takt med det övriga samhället (spegelmetaforen) är kanske inte så konstigt? ) Så vi får nog leva med att fortsätta chatta, blogga, och sms-a (”messa”), för vem tror att den gamla skrivmaskinen, eller det skrivna personliga brevet eller protokollet någonsin återkommer? Till framtidens forsknings stora förtvivlan.
Men kommunicera – det lär vi nog fortsätta med. Till exempel på detta/denna kombinerade debattforum/elektroniska dagbok (”weblog”)? Som gärna tar emot ännu fler bidrag under detta år. God fortsättning på ett nytt spännande år!
Mats Myrstener
torsdag 1 januari 2009
Nyårskonsert i Wien
Jag noterade att det i nyårskonserten från Wien faktiskt fanns två säger två kvinnliga musiker i den filharmoniska orkestern, en violinist och en cellist. Alltid något, orkestern var länge helt manlig, och den enda kvinnan, en harpist, fick sitta bakom ett skynke. Tilläggas kan, för den som inte vet, att en filharmonisk symfoniorkester har över hundra medlemmar.
Österrike och Schweiz är två sydtyska länder där kvinnorörelsen haft otroligt svårt att göra sig gällande. Medan mycket hänt i Tyskland sedan kriget har det i småländerna kring Alperna och Donau varit betydligt svårare att driva kvinnofrågor. Medan många länder på kontinenten tagit efter det svenska förbudet mot barnaga, vägrar fortfarande Schweiz, Slovakien och Tjeckien styvnackat, och det senare landet är ett Eldorado för prostitution efter kommunismens fall.
Kvinnliga bibliotekarier arbetade förr i de katolska länderna gratis (kallat "ehrenamtliche Arbeit"), all socialpolitik utgår fortfarande från mannen som i princip ensam familjeförsörjare.
Noterade också att presidentvalet i Bangladesh vanns av en kvinna, men en svala gör ingen sommar som bekant, det kan nog snarare kallas för "Thatchereffekten". I Norge kvoteras kvinnor in i bolagsstyrelserna sedan 1 januari 2008, på ett år ökade kvinnornas representation där från 6 till 40 procent! Men ordförandena är förstås fortfarande män.
I Sverige är det tvärtom. Både SE-banken och Riksidrotts- förbundet har kvinnlig ordförande, men bakom sitter rad på rad med gubbar. Det kallas att "ta gisslan".
Dock har norska LO haft, liksom svenska har, en kvinnlig ordförande. Och Sverige skulle kunna få sin första kvinnliga statsminister nästa år. Fast jag börjar bli allt mer osäker om det ...
Det enda man kan vara säker på, så vida inte jorden går under i år, är att utvecklingen, när den väl brutit isen, sedan bara kan gå åt ett håll. Det talar för allt fler kvinnor i bolagsstyrelser och på chefspositioner. Barack Obama bröt en sådan barriär i USA, liksom Hillary Clinton. Har man väl brutit den, finns det ingen väg tillbaka, eftersom en flod inte kan flyta baklänges. Och det är väl ändå en tröst?
Själv lovar jag att vara ännu mer flitig vid spisen. kanske ska jag lära mig sortera familjens tvätt också? Med fyra kvinnor i huset har det varit en närmast omöjlig uppgift, men det är, som bekant, aldrig för sent lära gamla hundar sitta?
Mats Myrstener
Österrike och Schweiz är två sydtyska länder där kvinnorörelsen haft otroligt svårt att göra sig gällande. Medan mycket hänt i Tyskland sedan kriget har det i småländerna kring Alperna och Donau varit betydligt svårare att driva kvinnofrågor. Medan många länder på kontinenten tagit efter det svenska förbudet mot barnaga, vägrar fortfarande Schweiz, Slovakien och Tjeckien styvnackat, och det senare landet är ett Eldorado för prostitution efter kommunismens fall.
Kvinnliga bibliotekarier arbetade förr i de katolska länderna gratis (kallat "ehrenamtliche Arbeit"), all socialpolitik utgår fortfarande från mannen som i princip ensam familjeförsörjare.
Noterade också att presidentvalet i Bangladesh vanns av en kvinna, men en svala gör ingen sommar som bekant, det kan nog snarare kallas för "Thatchereffekten". I Norge kvoteras kvinnor in i bolagsstyrelserna sedan 1 januari 2008, på ett år ökade kvinnornas representation där från 6 till 40 procent! Men ordförandena är förstås fortfarande män.
I Sverige är det tvärtom. Både SE-banken och Riksidrotts- förbundet har kvinnlig ordförande, men bakom sitter rad på rad med gubbar. Det kallas att "ta gisslan".
Dock har norska LO haft, liksom svenska har, en kvinnlig ordförande. Och Sverige skulle kunna få sin första kvinnliga statsminister nästa år. Fast jag börjar bli allt mer osäker om det ...
Det enda man kan vara säker på, så vida inte jorden går under i år, är att utvecklingen, när den väl brutit isen, sedan bara kan gå åt ett håll. Det talar för allt fler kvinnor i bolagsstyrelser och på chefspositioner. Barack Obama bröt en sådan barriär i USA, liksom Hillary Clinton. Har man väl brutit den, finns det ingen väg tillbaka, eftersom en flod inte kan flyta baklänges. Och det är väl ändå en tröst?
Själv lovar jag att vara ännu mer flitig vid spisen. kanske ska jag lära mig sortera familjens tvätt också? Med fyra kvinnor i huset har det varit en närmast omöjlig uppgift, men det är, som bekant, aldrig för sent lära gamla hundar sitta?
Mats Myrstener
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
