Kommunicera mera!

Lördag 3 januari skrev kolumnisten Karin Thunberg i SvD http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_2272171.svd om ord vi kunde vara utan det kommande året. ”Kommunicera” istället för ”prata, tala, meddela” var ett sådant ord, ”leverera” ett annat, i betydelsen ge någon något, producera något, mest använt i idrottssammanhang. Idag talar vi inte, vi berättar inte, vi ger inte besked, skriver Thunberg: vi kommunicerar.
”Kommunikationen” blir allt som oftast som med SJ, som förr gick ”på räls”, säkert som klockan, men idag? Nej, knappast, det vet alla som pendlar i Stockholm eller ute i landet. Och hur kommunikationen med kollegor, chefer och politiker, eller bristen på, fungerar på en arbetsplats vet alla som arbetar på bibliotek.
Andra ord Thunberg hoppas ska försvinna är ”fokusera” istället för att ”koncentrera sig” och ”absolut” istället för ”javisst”.
Jag kunde tillägga ord som ”organisationskonsult”,
”informationskompetent” (Christer Hermanssons hatobjekt), och alla anglicismer: issue, outsoursa, all-time-high, mejl, chatt, rapp, tag, etc.
Jag vill minnas att Joacim Hansson tagit upp detta med att ”kommunicera” i bibliotekssammanhang, och att han gav en känga åt den s.k. ”bloggosfären”. Vi kommunicerar ju idag via mejl (där har vi det, e-post ska det vara), chatt, blogg, och så det eviga sms-andet och knäppandet på mobiltelefonen.
I mitten på 1800-talet träffades Uppsalas intellektuella i Malla Silfverstolpes hem, som blev en sorts ”litterär salong”. Där idkade man högläsning av romaner och läste brev man fått från någon bekant, gärna på resa, och man skvallrade förstås om de senaste nyheterna från universitet och huvudstad. Det var den tidens ”kommunikation”. Nyheter färdades väldigt långsamt på den tiden.
Vi lever helt i en ny tidsålder, och den förändras med blixtens hastighet, alldeles för fort för många av oss. Efter många års funderande på vad som är ”modernitet” har jag väl åtminstone kommit fram till två saker: att den (det moderna samhället) ständigt förändras – och att det alltid går framåt, sällan åt det andra hållet. (Att även folkbiblioteket förändras i takt med det övriga samhället (spegelmetaforen) är kanske inte så konstigt? ) Så vi får nog leva med att fortsätta chatta, blogga, och sms-a (”messa”), för vem tror att den gamla skrivmaskinen, eller det skrivna personliga brevet eller protokollet någonsin återkommer? Till framtidens forsknings stora förtvivlan.
Men kommunicera – det lär vi nog fortsätta med. Till exempel på detta/denna kombinerade debattforum/elektroniska dagbok (”weblog”)? Som gärna tar emot ännu fler bidrag under detta år. God fortsättning på ett nytt spännande år!
Mats Myrstener