"Världen blir bättre när den gillar USA" stod det i morgontidningen, och sedan följde sex sidor med information om vad USA:s 44:e president Barack Hussein Obama skulle ägna sig åt under dagen som gått, och som slutade med att helikoptern med presidentparet Bush, sörjd av få, försvann över Washington, i riktning Texas.
Obamas "bästa bok" är Herman Melvilles Moby Dick, som han förmodligen läste i skolan, som de flesta amerikanska barn åtminstone får göra i utdrag. Och han sägs ha läst alla delarna av Harry Potter, tillsammans med sina döttrar. Och nog behöver han en trollkarls magiska händer! Sällan har så många förhoppingar vilat på en enda svart mans spensliga skuldror.
Melvilles Kapten Ahab jagade förgäves den vita valen över hela Atlanten, en sinnebild av en manisk besatthet som gränsar till galenskap. Min egen generation älskade att hata USA, ibland kanske lite väl urskiljningslöst och ibland med en besatthet som kan påminna om jakten på den vita undflyende och ständigt gäckande valen.
Man vill ändå tro att det ska gå lite bättre med "den välsignade" (Barack på swahili) vid rodret? "Hope" var iallafall ordet för dagen.
Jag tänkte också på hur våra framgångsrika handikappidrottare slagit igenom, som framgick på den upphaussade idrottsgalan på TV. Obama har gett de svarta i USA en ny röst, och jag tror samma gäller för rullstolsfenomen som skytten Jonas Jacobsson och simmaren Anders Olsson.
Vid nästa OS i London ska Jacobsson tävla mot icke-handikappade i skytte. Vinner han guld så är det lika remarkabelt som att USA fått en svart president.
Och den optimism och det ideella arbete som burit fram Obama till segern är beundransvärd. Det kan man trots allt avundas "the land of good opportunities". För det kan väl knappast bli sämre därborta?
"Utan ett bra Amerika blir världen ett dåligt ställe", som det stod i morgontidningen. En gång var det ett föregångsland för de svenska folkbiblioteken. Men det var bra länge sen.
Mats Myrstener
Obamas "bästa bok" är Herman Melvilles Moby Dick, som han förmodligen läste i skolan, som de flesta amerikanska barn åtminstone får göra i utdrag. Och han sägs ha läst alla delarna av Harry Potter, tillsammans med sina döttrar. Och nog behöver han en trollkarls magiska händer! Sällan har så många förhoppingar vilat på en enda svart mans spensliga skuldror.
Melvilles Kapten Ahab jagade förgäves den vita valen över hela Atlanten, en sinnebild av en manisk besatthet som gränsar till galenskap. Min egen generation älskade att hata USA, ibland kanske lite väl urskiljningslöst och ibland med en besatthet som kan påminna om jakten på den vita undflyende och ständigt gäckande valen.
Man vill ändå tro att det ska gå lite bättre med "den välsignade" (Barack på swahili) vid rodret? "Hope" var iallafall ordet för dagen.
Jag tänkte också på hur våra framgångsrika handikappidrottare slagit igenom, som framgick på den upphaussade idrottsgalan på TV. Obama har gett de svarta i USA en ny röst, och jag tror samma gäller för rullstolsfenomen som skytten Jonas Jacobsson och simmaren Anders Olsson.
Vid nästa OS i London ska Jacobsson tävla mot icke-handikappade i skytte. Vinner han guld så är det lika remarkabelt som att USA fått en svart president.
Och den optimism och det ideella arbete som burit fram Obama till segern är beundransvärd. Det kan man trots allt avundas "the land of good opportunities". För det kan väl knappast bli sämre därborta?
"Utan ett bra Amerika blir världen ett dåligt ställe", som det stod i morgontidningen. En gång var det ett föregångsland för de svenska folkbiblioteken. Men det var bra länge sen.
Mats Myrstener
Se också det här inlägget från en israelisk kvinna om fred i Palestina, riktat direkt till USAs nye president som BiS-medlemmen Ulf Larsson skickat
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar