Jag noterade att det i nyårskonserten från Wien faktiskt fanns två säger två kvinnliga musiker i den filharmoniska orkestern, en violinist och en cellist. Alltid något, orkestern var länge helt manlig, och den enda kvinnan, en harpist, fick sitta bakom ett skynke. Tilläggas kan, för den som inte vet, att en filharmonisk symfoniorkester har över hundra medlemmar.
Österrike och Schweiz är två sydtyska länder där kvinnorörelsen haft otroligt svårt att göra sig gällande. Medan mycket hänt i Tyskland sedan kriget har det i småländerna kring Alperna och Donau varit betydligt svårare att driva kvinnofrågor. Medan många länder på kontinenten tagit efter det svenska förbudet mot barnaga, vägrar fortfarande Schweiz, Slovakien och Tjeckien styvnackat, och det senare landet är ett Eldorado för prostitution efter kommunismens fall.
Kvinnliga bibliotekarier arbetade förr i de katolska länderna gratis (kallat "ehrenamtliche Arbeit"), all socialpolitik utgår fortfarande från mannen som i princip ensam familjeförsörjare.
Noterade också att presidentvalet i Bangladesh vanns av en kvinna, men en svala gör ingen sommar som bekant, det kan nog snarare kallas för "Thatchereffekten". I Norge kvoteras kvinnor in i bolagsstyrelserna sedan 1 januari 2008, på ett år ökade kvinnornas representation där från 6 till 40 procent! Men ordförandena är förstås fortfarande män.
I Sverige är det tvärtom. Både SE-banken och Riksidrotts- förbundet har kvinnlig ordförande, men bakom sitter rad på rad med gubbar. Det kallas att "ta gisslan".
Dock har norska LO haft, liksom svenska har, en kvinnlig ordförande. Och Sverige skulle kunna få sin första kvinnliga statsminister nästa år. Fast jag börjar bli allt mer osäker om det ...
Det enda man kan vara säker på, så vida inte jorden går under i år, är att utvecklingen, när den väl brutit isen, sedan bara kan gå åt ett håll. Det talar för allt fler kvinnor i bolagsstyrelser och på chefspositioner. Barack Obama bröt en sådan barriär i USA, liksom Hillary Clinton. Har man väl brutit den, finns det ingen väg tillbaka, eftersom en flod inte kan flyta baklänges. Och det är väl ändå en tröst?
Själv lovar jag att vara ännu mer flitig vid spisen. kanske ska jag lära mig sortera familjens tvätt också? Med fyra kvinnor i huset har det varit en närmast omöjlig uppgift, men det är, som bekant, aldrig för sent lära gamla hundar sitta?
Mats Myrstener
torsdag 1 januari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar