En "sann" historia?

Vad är egentligen sant? En av bibliotekens mest utlånade författare har fått löpa gatlopp, självförvållat eller ej, degraderats (?) av KB från Lz till Hc, och den urgamla filosofiska frågan om vad som är "sanning" dyker genast upp, som gubben i lådan. (Och här rör det sig inte ens om Tage Danielssons favorituttryck, "sanno- likt", nej "sant" ska det vara.)
En annan gubbe, författaren Ivar Lo-Johansson, som skrivit mer självbiografiskt än kanske någon annan författare, kallade sin första svit självbiografiska böcker för just "självbiografiska berättelser" (den första var den underbara Analfabeten, som handlade om hans far som var statare i Sörmland).
När Lo-Johansson på gamla dar började om med att skriva sitt liv, med boken "Pubertet", kallade han böckerna "Memoarer". De förra böckerna fick signum Hc tror jag, men de senare Gcz. Själv tyckte Ivar Lo att de alla var lika "sanna", och han var mycket missnöjd med att hans böcker stod på olika hyllor i biblioteket. Helst skulle alla hans böcker, som var över sextio inom alla möjliga genrer, stå på samma ställe i biblioteket. Och helst så centralt så möjligt så att låntagaren hittade dom utan problem. Snart kanske det blir verklighet, när ganla SAB-systemet går i graven?
Aksel Sandemose å sin sida, skrev en gång att han som barn sett en "randig häst" ute vid norska kusten, en "zebra" skulle vi väl kalla den. Han anklagades av illvilliga kritiker för lögn, medan däremot hans alter ego Espen Arnakkes mord på en sjöman på Newfoundland av en kritiker faktiskt påstods vara "sant". Sandemose dementerade aldrig den senare uppgiften, mån om sin publicitet, däremot menade han att historien med "zebran" var fullständigt sann. Den var det för honom - för honom var den (i varje fall som han mindes den som barn, bedyrade han) absolut "sann". Sanningen var nämligen alltid "subjektiv" och kunde aldrig vara något annat.
Så vi kanske ska vara lite mer försiktiga med vad som är "sant" eller inte? Och minnas Peps Perssons sångklassiker "Falsk matematik". Att ett plus ett är två, är väl i varje fall helt sant? Det är i alla fall enligt Peps vårt (samhällets) sätt att räkna som gör "den fattige så fattig, och den rike så förbannat rik". Och det senare gäller ju i varje fall författaren till "Gömda".
Att vi sen tycker att det är orättvist, eller helt OK, det är en helt annan sak.
Att nya bis-numret dyker upp till veckan är i varje fall sant. Tror jag.
Mats Myrstener